Jag dör.
22 februari 2009
20 februari 2009
Sure
Igår kom Hello Saferide till staden och jag och Emma och resterande personerna i KfKristina var på teatern och nykomlingarna Emma och jag fick agerade så fint kallade Loge-ansvariga...
eller Loge-värdinnor... eller vi helt enkelt bara matade artisterna med mackor och frukter.
Efter några timmar med grova mackor beställningar och cola light bärningar kunde vi smyga upp på en utav kungalogerna och ha en fin privat utsikt över konserten.
18 februari 2009
O to the L to the I to the V to the E
Ja! (Tack kusin)
Fler personer än jag tror att olivoljan är något sänt från ovan för att få oss små människor att förstå att vi klarar oss utan persikoluktande nivealotion som egentligen kan mycket väl jämnföras med att smörja in sig i ren bensin som luktar persika.
Fler personer än jag tror att olivoljan är något sänt från ovan för att få oss små människor att förstå att vi klarar oss utan persikoluktande nivealotion som egentligen kan mycket väl jämnföras med att smörja in sig i ren bensin som luktar persika.
Jag har så många kompisar som tror att dem kommer bli så fint insmorda och välluktande efter att ha smort in sig i denna valfriluktande bensin.
Varje dag, gnugga gnugga gnugga smörja in smörja in smörja in.
Spendera massor av pengar på dessa illaluktande lotion för att lukta gott och känna sig insmorda för ett par timmar - för sedan blir ni torra igen och tänker ojdå jag måste nog smörja in mig mer.
Spendera massor av pengar på dessa illaluktande lotion för att lukta gott och känna sig insmorda för ett par timmar - för sedan blir ni torra igen och tänker ojdå jag måste nog smörja in mig mer.
Ändå så finns det absolut absolut bästa - det som borde få 5 av 5 E av Elle när de testar body lotions,
det absolut absolut naturligaste, miljövänligaste och renaste av allt,
det absolut absolut billigaste av det billigaste och tillgägnligaste (det är inte ett ord skulle jag tro) i nästan varje hem! Olivoljan!
Torra ben, torra händer, torr hud överlag, ansiktet, läppar, hårinpackning, matlagning, händer, fötter, sminkborttagning och snart kommer troligtvis forskarna också komma på att det kan bota cancer och aids. Skulle inte förvåna mig.
Ändå så väljer alla att gå på dessa tv reklamer med Penoeple Cruz (?) som smörjer in sina redigerade ben och ler sina tandblekta tänder och säger någon klyscha som får alla att köpa dessa gifter. Ajja bajja.
Jag tror på olivoljan. Vote for the olivolja! YEAH!
Bikupan, tant N & stora syster A, titta på lejonkungen, sova tre pers i 1,20 säng.
Det är ju intressant egentligen, hur lite material kan få en att känna sig lite bättre för stunden.
Var med tant N på Bikupan och blev lite lyckligare för stunden genom att lägga de sista pengarna på lite nytt.
Hittade världens finaste turban som gjorde mig lite lyckligare,
men som gjorde tant N lite olyckligare för att hon inte hittade den före mig.
Jag hittade även världens finaste låda som jag har ingen aning vad jag ska använda den till,
men som funkar ganska bra som huvudbonad
och jag kände mig även skyldig att posera lite fint med den
eftersom det är ju det bloggare ska göra varje gång dem hittar
ett nytt fynd som dem kan döö för. Eller hur?
Var med tant N på Bikupan och blev lite lyckligare för stunden genom att lägga de sista pengarna på lite nytt.
Hittade världens finaste turban som gjorde mig lite lyckligare,
men som gjorde tant N lite olyckligare för att hon inte hittade den före mig.
Jag hittade även världens finaste låda som jag har ingen aning vad jag ska använda den till,
men som funkar ganska bra som huvudbonad
och jag kände mig även skyldig att posera lite fint med den
eftersom det är ju det bloggare ska göra varje gång dem hittar
ett nytt fynd som dem kan döö för. Eller hur?
17 februari 2009
HEHE
HEHE
i Paris gjorde jag ett jobb för en tidning som heter Jenoue et Julie (tror jag skrev något om det i ett tidigare inlägg) som typ går ut på att locka unga tjejer med ingen självkänsla att lägga alla sina pengar på att se ut som Sienna Miller och Olsentwins.
Så... Jag hade lite ångest när jag gjorde det här jobbet, det kändes lite, omg vad gör jag i dessa kläder, men det var ändå ok för fotografen och alla där tyckte också det var himla töntigt så det blev en rolig grej av det...
MEN! Hehehe.
Nu fick jag ett mejl av Jeremy om att det skulle också vara en intervju med mig i denna tidningen.
HEHE.
Så jag fick ett mejl med ett par klassiska modellfrågor som ska inspirera andra unga tjejer att vilja vara som en modell. Bra va. HEHE. Vilket ger mig en chans till att försöka väcka unga tonårstjejer till liv och sluta läsa tidnignar och sluta tro att modeller är världens vackraste och blablbala jag vill va som du blablabala. HEHEHE.
Och bara för att slå hål på alla robotsvar som de flesta skulle svarat så har jag nu svarat med utläggningar om att jag troligtivs var en kanin i mitt förra liv
att olivolja kan bota cancer
att jag förstår inte grejen att spruta en flytande sörja på min hud som innehåller gift och en massa skit för att dölja min naturliga lukt och få mig att lukta som "Romantic" och "Tropical friuts" som man kallar parfym.
...det ska bli intressant att se om dem kommer ta med mina svar alls.
i Paris gjorde jag ett jobb för en tidning som heter Jenoue et Julie (tror jag skrev något om det i ett tidigare inlägg) som typ går ut på att locka unga tjejer med ingen självkänsla att lägga alla sina pengar på att se ut som Sienna Miller och Olsentwins.
Så... Jag hade lite ångest när jag gjorde det här jobbet, det kändes lite, omg vad gör jag i dessa kläder, men det var ändå ok för fotografen och alla där tyckte också det var himla töntigt så det blev en rolig grej av det...
MEN! Hehehe.
Nu fick jag ett mejl av Jeremy om att det skulle också vara en intervju med mig i denna tidningen.
HEHE.
Så jag fick ett mejl med ett par klassiska modellfrågor som ska inspirera andra unga tjejer att vilja vara som en modell. Bra va. HEHE. Vilket ger mig en chans till att försöka väcka unga tonårstjejer till liv och sluta läsa tidnignar och sluta tro att modeller är världens vackraste och blablbala jag vill va som du blablabala. HEHEHE.
Och bara för att slå hål på alla robotsvar som de flesta skulle svarat så har jag nu svarat med utläggningar om att jag troligtivs var en kanin i mitt förra liv
att olivolja kan bota cancer
att jag förstår inte grejen att spruta en flytande sörja på min hud som innehåller gift och en massa skit för att dölja min naturliga lukt och få mig att lukta som "Romantic" och "Tropical friuts" som man kallar parfym.
...det ska bli intressant att se om dem kommer ta med mina svar alls.
15 februari 2009
Merde
Hej då Paris. Hej då Frankrike. Hej då det här livet på ett tag.
Kommer saknar allt här, kommer särskilt sakna alla fantastiska människor jag lärt känna under denna månad.
Fina människor och fina minnen.
Nu ska jag leta igenom mitt rum för femte gången och försöka hitta min försvunna tågbiljett.
Snart kommer jag hem.
Kommer saknar allt här, kommer särskilt sakna alla fantastiska människor jag lärt känna under denna månad.
Fina människor och fina minnen.
Nu ska jag leta igenom mitt rum för femte gången och försöka hitta min försvunna tågbiljett.
Snart kommer jag hem.
14 februari 2009
Salva me baby
Grattis i efterskott till en fin gammal vän som förtjänar en bild på min blogg.
Bara för att jag lägger upp en väldigt suspekt bild på dig (jag vet att du troligtivs skulle jag samma med mig) betyder det inte att jag ogillar dig på något vänster, men vill bara lägga upp en gammal hederlig bild som ger en lite minnen tillbaka.
Toppless
Jag känner ångest och jävligt dåligt samvete på något sätt även om jag kanske inte borde ha det.
Jag har varit i Paris i fyra veckor men har inte köpt en enda present.
Jag har sett saker som jag har tänkt, "Åh! DET ska Nina ha!"
Sen kollar på jag på prislappen och tänker, "Åh! DET kan jag nog köpa efter att ha levat på brödsmulor och regnvatten i ca tjugo år!"
Saken är inte det att jag varit för lat eller annat, jag har bara tänkt att jag tänkt köpa allt det där de sista dagarna då jag vet att jag har pengar kvar och då jag har hittat de bra ställena med de bra och billiga sakerna (som är mkt ovanligt här i Paris).
Ja, jag väntade till de sista dagarna och jag hittade de bra ställena och jag hittade de bra och billiga sakerna - men jag räknade verkligen inte med att de sista dagarna skulle innebära jobb från 9.00-18.00 varje dag och komma hem och känna sig som en 95 åring som just avslutat Tour de France.
Så idag sprang jag ifrån jobbet när dem kunde släppa mig vid 18.00 för att se om det var någonting öppet.
Vet ni vad som var öppet 19.00 (jobbet låg en bit utanför) på en lördagkväll?
Gissa?
Jo, om ni blir sugna på baguetter, panini, crossianter kl 19.00 en lördag kväll så kan du köpa det.
Och såklart är ALLA JÄVLA Pharmacy öppet, alltså Apoteket om vi nu ska översätta det lite dåligt till svenska.
Det är en annan sak som Fransarna är duktiga på att ha, Pharmacy finns på varenda jävla gata!!
Överallt kan du se ett stort grönt blinkande kors där du kan köpa allt från kondomer - blöjor - krämer och tuggummi.
MEN ingen annat (jo restuarnger och en och annan supermache var öppet).
Så jag vet inte hur det bli med presenter, ni får helt enkelt nöja er med att jag kommer hem.
Men en sak ska jag hitta, som jag nästan kan gå genom eld och vatten för att få tag på, jag vill verkligen hitta ett Effieltornnyckelring till Liney. Hoppas hjärtligen att dem har det på flygplatsen...
Jag har varit i Paris i fyra veckor men har inte köpt en enda present.
Jag har sett saker som jag har tänkt, "Åh! DET ska Nina ha!"
Sen kollar på jag på prislappen och tänker, "Åh! DET kan jag nog köpa efter att ha levat på brödsmulor och regnvatten i ca tjugo år!"
Saken är inte det att jag varit för lat eller annat, jag har bara tänkt att jag tänkt köpa allt det där de sista dagarna då jag vet att jag har pengar kvar och då jag har hittat de bra ställena med de bra och billiga sakerna (som är mkt ovanligt här i Paris).
Ja, jag väntade till de sista dagarna och jag hittade de bra ställena och jag hittade de bra och billiga sakerna - men jag räknade verkligen inte med att de sista dagarna skulle innebära jobb från 9.00-18.00 varje dag och komma hem och känna sig som en 95 åring som just avslutat Tour de France.
Så idag sprang jag ifrån jobbet när dem kunde släppa mig vid 18.00 för att se om det var någonting öppet.
Vet ni vad som var öppet 19.00 (jobbet låg en bit utanför) på en lördagkväll?
Gissa?
Jo, om ni blir sugna på baguetter, panini, crossianter kl 19.00 en lördag kväll så kan du köpa det.
Och såklart är ALLA JÄVLA Pharmacy öppet, alltså Apoteket om vi nu ska översätta det lite dåligt till svenska.
Det är en annan sak som Fransarna är duktiga på att ha, Pharmacy finns på varenda jävla gata!!
Överallt kan du se ett stort grönt blinkande kors där du kan köpa allt från kondomer - blöjor - krämer och tuggummi.
MEN ingen annat (jo restuarnger och en och annan supermache var öppet).
Så jag vet inte hur det bli med presenter, ni får helt enkelt nöja er med att jag kommer hem.
Men en sak ska jag hitta, som jag nästan kan gå genom eld och vatten för att få tag på, jag vill verkligen hitta ett Effieltornnyckelring till Liney. Hoppas hjärtligen att dem har det på flygplatsen...
13 februari 2009
12 februari 2009
Presentation av min trovärdiga, pålitliga agentur
Eftersom jag inte vill att mina stackars, stackars släktingar där hemma ska sitta och oroa sig för lilla Tilda ute i stora vida världen så tänkte jag att lilla Tilda kanske ska visa en fin bild på dem som jobbar på min pålitliga agentur.
Dem som hjälper mig och hindrar lilla Tilda från att hamna i trubbel ute i den stora vida världen där hon är en liten liten sextonåring som egentligen bara borde sitta fint där hemma, göra sina läxor, titta på Let's dance på fredagar, gå och lägga sig klockan 20.00 och långsamt, smärtfullt begå självmord.
Så här har ni de pålitliga vuxna, trygga människorna som tar hand om lilla Tilda:
Dem som hjälper mig och hindrar lilla Tilda från att hamna i trubbel ute i den stora vida världen där hon är en liten liten sextonåring som egentligen bara borde sitta fint där hemma, göra sina läxor, titta på Let's dance på fredagar, gå och lägga sig klockan 20.00 och långsamt, smärtfullt begå självmord.
Så här har ni de pålitliga vuxna, trygga människorna som tar hand om lilla Tilda:
Från vänster till höger:
Emelie, min bokare som bokar alla mina jobb och ger mig mina efterlängtade castingar varje dag, Filippa, en annan bokare som jobbar på agenturen och sedan har vi då den omtalade Gilad, som inte jobbar på agenturen med som istället fotograferade mig.
Så, nu behöver ni inte vara oroliga där hemma,
lilla Tilda är trygg och säker här borta.
Promise.
Tant Tilda klagar på livet
Oh mama, jävla klienter tidningar och andra, va, jag har varit här nu snart i fyra veckor, under dessa veckor har jag haft några jobb ja, nu är det 3 dagar innan jag åker hem och de här senaste fyra dagarna har jobben bara ramlat in...
Igår jobbade jag för en tidning som heter Rosebuzz mellan 9.00-21.00 (fan ta dem som tror att jag lever livet här borta, festar varje kväll och shoppar och chillar).
Det var i alla fall mycket magiskt, den mest magiska photoshoot jag varit med om.
Och då träffade jag en trevlig make up artist som hemskt gärna ville göra en plåtning med mig dagen efter med hennes kompis som var fotograf.
Så hon ringde till min agentur och ville boka mig, men fick då reda på att jag hade jobb imorgon för en annan tidning samt en casting.
Så idag jobbade jag för en tidning som heter Teknikart (hmmm?) och före det var jag på en casting för Jalouse (tidning), förstår inte vitsen riktigt med att springa på castingar till jobb som jag troligtivs inte kommer kunna göra efter som jag kanske åker på söndag!!
Sedan kan man ju tro att Tilda har de sista dagarna lediga där hon kan strosa runt, göra det hon inte hunnit göra och shoppa presenter...
Nej.
Imorgon jobbar jag för en hemsida som heter Vente Privee.com, tydligen någon hemsida där man kan köpa kläder (?), har ingen aning.
Alltså det är inte många gånger man får reda på vad det är för jobb eller fotografering man ska göra.
Ett exempel är när jag kvällen innan fick ett papper där det endast stod:
"a photographer callade hugues is comming to your apartment to make a portrait 16.00"
- ingen mer, ett namn, en plats och en tid.
Så helt ensam satt man i lägenheten väntades på en snubbe som skulle fotografera en....
Ja jag vet att ni får väldigt dåliga vibbar, hehe, men han är assnäll kille som jag stött på 2 gånger efteråt denna fotograferingen, han är en väldigt duktigt och SMART fotograf.
Sen inte heller på lördagen finns det ledig tid.
Då jobbar jag för ännu en tidning som heter Amusment.
Sedan om jag skulle stannat skulle jag även jobbat på måndag.
Va, va, va, braaaa.... Kunde ni inte lagt detta över dessa långa trista dagar med castingar istället?
Igår jobbade jag för en tidning som heter Rosebuzz mellan 9.00-21.00 (fan ta dem som tror att jag lever livet här borta, festar varje kväll och shoppar och chillar).
Det var i alla fall mycket magiskt, den mest magiska photoshoot jag varit med om.
Och då träffade jag en trevlig make up artist som hemskt gärna ville göra en plåtning med mig dagen efter med hennes kompis som var fotograf.
Så hon ringde till min agentur och ville boka mig, men fick då reda på att jag hade jobb imorgon för en annan tidning samt en casting.
Så idag jobbade jag för en tidning som heter Teknikart (hmmm?) och före det var jag på en casting för Jalouse (tidning), förstår inte vitsen riktigt med att springa på castingar till jobb som jag troligtivs inte kommer kunna göra efter som jag kanske åker på söndag!!
Sedan kan man ju tro att Tilda har de sista dagarna lediga där hon kan strosa runt, göra det hon inte hunnit göra och shoppa presenter...
Nej.
Imorgon jobbar jag för en hemsida som heter Vente Privee.com, tydligen någon hemsida där man kan köpa kläder (?), har ingen aning.
Alltså det är inte många gånger man får reda på vad det är för jobb eller fotografering man ska göra.
Ett exempel är när jag kvällen innan fick ett papper där det endast stod:
"a photographer callade hugues is comming to your apartment to make a portrait 16.00"
- ingen mer, ett namn, en plats och en tid.
Så helt ensam satt man i lägenheten väntades på en snubbe som skulle fotografera en....
Ja jag vet att ni får väldigt dåliga vibbar, hehe, men han är assnäll kille som jag stött på 2 gånger efteråt denna fotograferingen, han är en väldigt duktigt och SMART fotograf.
Sen inte heller på lördagen finns det ledig tid.
Då jobbar jag för ännu en tidning som heter Amusment.
Sedan om jag skulle stannat skulle jag även jobbat på måndag.
Va, va, va, braaaa.... Kunde ni inte lagt detta över dessa långa trista dagar med castingar istället?
11 februari 2009
Nina Den Fina 17 år
Världens finaste Nina fyller 17 år idag den 11 februari,
och jag hoppas att så många som möjligt ger henne en kram full med kärlek.
Och jag hoppas att när ni kramar henne så kramar ni henne lite åt mig också.
Saknar dig Fina Nina, hoppas du har en bra födelsedag.
10 februari 2009
Hellooooooo earthpeople
Hej och hå, kort inlägg today,
dagen har varit kort och inte mycket till innehåll.
Däremot känns morgondagen lång och innehållsrik, har jobb för någon tidning som verkar spännande och sedan på kvällen....
Do the D.A.N.C.E! Hehe, Justice kommer till staden och eftersom min rumskamrat sitter vanligtivs på kvällarna och knarkar Justice så ska vi bege oss ännu en gång till den hemska klubben V.I.P (där jag kindpussade Presidenten av Frankrikes son) och shaka rumpa till Justice.
Sedan är det ju också någon jävel som fyller iår imorgon... Men jag kan verkligen inte klura ut vem det är, jag har det verkligen på tungan men jag får inte riktigt fram det... Hmm....
Äh, det var någon säkert ingen särskild.
dagen har varit kort och inte mycket till innehåll.
Däremot känns morgondagen lång och innehållsrik, har jobb för någon tidning som verkar spännande och sedan på kvällen....
Do the D.A.N.C.E! Hehe, Justice kommer till staden och eftersom min rumskamrat sitter vanligtivs på kvällarna och knarkar Justice så ska vi bege oss ännu en gång till den hemska klubben V.I.P (där jag kindpussade Presidenten av Frankrikes son) och shaka rumpa till Justice.
Sedan är det ju också någon jävel som fyller iår imorgon... Men jag kan verkligen inte klura ut vem det är, jag har det verkligen på tungan men jag får inte riktigt fram det... Hmm....
Äh, det var någon säkert ingen särskild.
8 februari 2009
Chachachachacha Club
Nicole från Nya Zeeland och en faktiskt nykter Tilda.
Hade en mycket trevlig kväll igår.
Jag tänker inte skriva allt som hände. Jag kommer välja ut några ord jag tycker passar bra in på kvällen.
Elite diner party. Gratis mat och dryck. 16 årsgräns på klubb och alkohol. Svenskor. Växjökille. Hej Dita von Teese. Många som var fotografer efter att man sagt att man var modell, "Can i get ur number, i would like to shoot you some time.". Återträff med stylister från EML. Onykter bokare Emelie, igen. "Lemonaaaaaade." Hej killarna i Justice. "In China, THEY EAT CATS!" Utnyttjande av en från agenturens kamera. Chokladtårta. Hej födelsedagsbarn vi aldrig träffat. Sitta och rita seriefigurer och ugglor klockan 4 på morgonen med klubbens ägare Yan. Diskutera dagens kommersiella skit modetidningar med Susan från London. Äta mer chokladtårta klockan 5. Gå hem i högklackat kl 6.30 och 115 trappsteg upp. Somna med skorna på med Nicole i samma säng. Vakna av att telefonen ringer; "ouhhuhuh Hellloouuåwhwhw?" Ingen där. Väcka Nicole som ska jobba. Äta utsökt raviolilunch för att sedan besöka himmelriket. Himmelriket besöktes och tillbaka till lägenheten kom man 3 timmar senare 10 EURO fattigare men 4 vackra secondhandklädersplagg rikare. Äta mer ravioli och vindruvor. Skriva ett ofattbart onödigt löjligt och patetiskt inlägg som jag verkligen inte fattar varför jag skriver. Äh, bryr mig inte.
6 februari 2009
Bonjouuuuuuuur
Långa dagar, varje dag, korta nätter, varje natt.
Igår var det castingar hit och dit. Men efter en dag full med castingar drog Anna Kalina (en annan modell) med mig till en cool modern sushi resturang som vi satt och gottade oss på i några timmar.
När jag säger cool modern sushi resturang menar jag inte att den hade cool modern inredning eller att den är "Inne", utan att sushi är 'cool' och modern.
Med det menar jag att här i Paris finns ingen klassisk hederlig sushi.
Här kan du beställa MakiNutella, vilket är resultatet av fransarnas besatthet av Nutella i en kombination av sushi.
Det är nutella blandat med ris och jordgubbar som du äter med pinnar och doppar i ännu mer nutellakräm. Nej, no shit alltså.
Fransarna här är verkligen besatta av Nutella, överallt kan du köpa Nutella i alla dess former smaker och storlekar.
Men det är inte det värsta, den fördom som jag bara trodde var en fördom och en del av fransarnas sterotypiska typ är 80 procent sant. Ärligt.
Dem älskar baguetter och crossianter.
Nej, det är sannerligen 80 procent sant, överallt finns Brasserie (stavas?) där du kan köpa crossianter och bagutter. Överallt.
Och vid lunchtid är det katafuckingstrof, på metron står 60 procent av alla och knaprar på sina långa bagutter och crossianter och paninis och crepes. No shit.
Så nu vet ni det, att fördomen om att fransarna äter mycket baguetter och crossianter stämmer faktiskt ganska bra in.
(Ajjabajja, nu kommer dem på Ungdom Mot Rasism bli arga på mig, ja, jag vet, ALLA äter ju inte bagutter, bara för att NÅGRA äter baguetter betyder inte det att ALLLA gör det, nejnej, ALLA LIKA ALLA OLIKA, ja, ja, jag vet)
Idag har jag jobbat, fem timmars sömn och sedan jobb i åtta timmar.
Det var för en tidning vid namn Jenoue et Julie (nej, det är inte tidnings namn utan det är bara ett desperat försök från mig att klura ut hur en fransk tidning kan stavas.)
Jag kan nog hur lätt som helst förklara tidningens innehåll och kläderna jag hade på mig genom att dra tidningens slogan:
"Feminin, lovley and girlie!"
Föreställ er det med en krokig snedstil med en massa krumelurer så tror jag ni lätt kan föreställa er hur denna tidningen är.
Kläderna jag hade på mig var ni vet, cool fashion girl with baggy trashy chic jeans and cool ballerina shoes with glitter on. Sienna Miller kopia cool girl with cool big copy 'it' bag and cool Mary Kate glasses.
Typ så. Ja.... Tidningen kommer ut i Maj i Fransarnas land.
Ikväll ska det troligtvis bli mer sushi och fläderjuice till det. Nu ska jag sova en slurk.
Igår var det castingar hit och dit. Men efter en dag full med castingar drog Anna Kalina (en annan modell) med mig till en cool modern sushi resturang som vi satt och gottade oss på i några timmar.
När jag säger cool modern sushi resturang menar jag inte att den hade cool modern inredning eller att den är "Inne", utan att sushi är 'cool' och modern.
Med det menar jag att här i Paris finns ingen klassisk hederlig sushi.
Här kan du beställa MakiNutella, vilket är resultatet av fransarnas besatthet av Nutella i en kombination av sushi.
Det är nutella blandat med ris och jordgubbar som du äter med pinnar och doppar i ännu mer nutellakräm. Nej, no shit alltså.
Fransarna här är verkligen besatta av Nutella, överallt kan du köpa Nutella i alla dess former smaker och storlekar.
Men det är inte det värsta, den fördom som jag bara trodde var en fördom och en del av fransarnas sterotypiska typ är 80 procent sant. Ärligt.
Dem älskar baguetter och crossianter.
Nej, det är sannerligen 80 procent sant, överallt finns Brasserie (stavas?) där du kan köpa crossianter och bagutter. Överallt.
Och vid lunchtid är det katafuckingstrof, på metron står 60 procent av alla och knaprar på sina långa bagutter och crossianter och paninis och crepes. No shit.
Så nu vet ni det, att fördomen om att fransarna äter mycket baguetter och crossianter stämmer faktiskt ganska bra in.
(Ajjabajja, nu kommer dem på Ungdom Mot Rasism bli arga på mig, ja, jag vet, ALLA äter ju inte bagutter, bara för att NÅGRA äter baguetter betyder inte det att ALLLA gör det, nejnej, ALLA LIKA ALLA OLIKA, ja, ja, jag vet)
Idag har jag jobbat, fem timmars sömn och sedan jobb i åtta timmar.
Det var för en tidning vid namn Jenoue et Julie (nej, det är inte tidnings namn utan det är bara ett desperat försök från mig att klura ut hur en fransk tidning kan stavas.)
Jag kan nog hur lätt som helst förklara tidningens innehåll och kläderna jag hade på mig genom att dra tidningens slogan:
"Feminin, lovley and girlie!"
Föreställ er det med en krokig snedstil med en massa krumelurer så tror jag ni lätt kan föreställa er hur denna tidningen är.
Kläderna jag hade på mig var ni vet, cool fashion girl with baggy trashy chic jeans and cool ballerina shoes with glitter on. Sienna Miller kopia cool girl with cool big copy 'it' bag and cool Mary Kate glasses.
Typ så. Ja.... Tidningen kommer ut i Maj i Fransarnas land.
Ikväll ska det troligtvis bli mer sushi och fläderjuice till det. Nu ska jag sova en slurk.
BlondinTilda här
Ja, jag har ju då inte visat upp mitt blondie hår, men nu är det väl dags...
Bilderna är tagna från Elite Paris hemsida.
3 februari 2009
Gilad
Goderafton folk där hemma i Suede.
Dagarna rullar på här. Varje dag något nytt, något gammalt.
Igår fick jag äntligen min efterlängtade testfotografering med Gilad.
Gilad fotade mig och Julie Rode (dansk tjej) i Kina och han imponerade på mig så grymt mycket med hans extrema sätt att jobba och fotografera.
Han är rätt fram, kritisk som fan, ärlig och sjukt naturligt konstnärlig. Kände verkligen att jag kunde jobba med han och vi fattade varandra mycket bra
Så...
För att få fram lite känslan av hur det egentligen är att jobba med han så måste jag först förklara hur vanligtivs alla andra "vanliga"fotograferingar går till.
Oftast är det så att man fotograferas i en studio som fotografen lånat/har och där brukar då också det infinna sig en fotoassistent, en makeupartist, en hårfrisör, en stylist.
Den vanliga dagrutinen går till så att kanske make up artisten börjar sminka en, genom att först lägga på en fuktkräm och annat, sedan metodiskt ta foundation, concealer, mascara, ögonskugga, rouge, puder och jobbar sig fram sakta men säkert till en hållbar fin make up.
Sen är det håret. Fönar, kletar, smetar, sprayar, kammar, borstar, sprayar igen, hårspännar och allt det där.
Sedan stylisten, den kläninngen eller den kjolen? Dem byxorna och den hatten? Hmm...
Sedan till platsen där man ska fotas, oftast framför en vit skärm med strålkastare överallt. Testa ljuset. Klick. Klick. Stå där. Testa ljuset. Klick. Klick. Okej då kör vi.
Jag vill ha det så här och så här. Okej.
Klick. Klick. Make up artisit vi behöver puder.
Och så vidare....
Med Gilad går det till så här.
Du får en adress. Du går till den rätta adressen och knackar på och hans tjej öppnar i storamjukisbyxor och en skitig skjorta osminkad och rufsigt hår.
"Is this the right? Gilad?" "Yes, yes come in!"
Du kommer in i en liten liten hall med ett litet litet kök och två små rum som är fyllda med cigarettfimpar, prylar, skitigt gol, tv på. Mitt i det här fullpackade vardagsrummet sitter en ung kille i min ålder framför en data och redigerar bilder. Visade sig senare vara Charles som studerade konst och praoade hos Gilad.
"Gilad is not here yet, you can sit on the sofa and wait. Do you want anything to drink?"
"No thanks."
10 minuter senare kommer Gilad in med en stor pälsmössa, en lång grön militärrock och stora stora brandgula nördglasögon.
Efter att ha tänt en cigarett och tagit sig igenom vardagsrummet in till sovrummet och donat lite kommer han tillbaka och börjar säga hur han kanske hade tänkt sig lägga upp planeringen.
"First, we gonna prepare you, then we gonna go to Palais Royal and shoot some, and then we go back here to the appartment änd do some rock chic trash polaroids."
Om man nu trodde att make up artisten, stylisten och hårfrisörskan ska komma, kan man vänta länge. Gilad är alltiett.
Tre minuter senare kommer han med en hellokittynecesärr och tar fram en h&m foundation blandar den med en annan foundation och börjar kleta på det på mig. Ja, kleta.
Med de fingrar han nyss rökt en cigarett med kletar han på foundationen över hela fejset.
Hm.. Kanske lite mascara också. Aj! Oh sorry.
Rouge. Kladda kladda kleta. Han påminner lite om en själv när man för första gången försökte sig på att sminka sig själv. Lite här och lite där kanske.
Håret låter han mig fixa själv.
Kläder? Hm... In i sovrummet där det råder totalt klädkaos med kläder överallt. Den här kanske. Njee. Den här. Aouuuu. Nice. Nice. Cooooool.
Sedan var det dags att åka iväg till Palais Royal. Packa ihop lite allt möjligt.
Charles ska med.
"Hehe. Tilda, do ou have a boyfriend? Im trying to get a girlfriend for Charles."
"Ehmm.... Ehhh...."
"Hehehe." Ler lite snett.
Måste bara förklara hur den här människan ser ut också.
Han ser ut som en rysk skurk som är den onda i en amerikansk action film a la james bond.
Han har stora kolsvarta buskiga ögonbryn. Litet ihoptryck ansikte. Med onda stirriga ögon.
Allt detta med sin pälsmössa och militärrock.
Så off we go. Kommer fram till stället som visade sig vara en helt fantastisk trädgård.
"Okey, Tilda, were really not aloud to shoot here but if it comes someone then just act normal. ok?"
"Okey...."
Okej. Och han är inte som alla andra snälla trevliga tåliga fotografer.
Gillar han inte det man gör. Säger han det dirket. Gillar han det man gör säger han det direkt.
Tycker han att du ser för fet ut säger han det. Tycker han att du agerar för mycket modellpose. Säger han det.
Efter en timme i snö och regn (ja det var snöslask här igår) i strumpbyxor och en kavaj begav vi oss tillbaka.
Tillbaka i lägenheten drar han undan soffan och bordet och har då bildat en liten hörna för fotas på framför fönstret.
På med rött läppstift en tröja och off we go again.
Jag älskar hans sätt att jobba. Han är så impulsiv. Kreativ. Otålig. Konstnärlig.
Allt han gör är blir så jävla grymt.
Det är rått, ärligt, realistiskt, dramatiskt, rått, rått, rått, ärligt, ärligt, ärligt.
Allt han gör blir grymt bra. Sedan när vi var klart var han nöjd med det vi fick fram och jag tror det blir några grymt bra bilder.
I nästa inlägg kommer lite bilder som han skapat och länk till hans hemsida.
Dagarna rullar på här. Varje dag något nytt, något gammalt.
Igår fick jag äntligen min efterlängtade testfotografering med Gilad.
Gilad fotade mig och Julie Rode (dansk tjej) i Kina och han imponerade på mig så grymt mycket med hans extrema sätt att jobba och fotografera.
Han är rätt fram, kritisk som fan, ärlig och sjukt naturligt konstnärlig. Kände verkligen att jag kunde jobba med han och vi fattade varandra mycket bra
Så...
För att få fram lite känslan av hur det egentligen är att jobba med han så måste jag först förklara hur vanligtivs alla andra "vanliga"fotograferingar går till.
Oftast är det så att man fotograferas i en studio som fotografen lånat/har och där brukar då också det infinna sig en fotoassistent, en makeupartist, en hårfrisör, en stylist.
Den vanliga dagrutinen går till så att kanske make up artisten börjar sminka en, genom att först lägga på en fuktkräm och annat, sedan metodiskt ta foundation, concealer, mascara, ögonskugga, rouge, puder och jobbar sig fram sakta men säkert till en hållbar fin make up.
Sen är det håret. Fönar, kletar, smetar, sprayar, kammar, borstar, sprayar igen, hårspännar och allt det där.
Sedan stylisten, den kläninngen eller den kjolen? Dem byxorna och den hatten? Hmm...
Sedan till platsen där man ska fotas, oftast framför en vit skärm med strålkastare överallt. Testa ljuset. Klick. Klick. Stå där. Testa ljuset. Klick. Klick. Okej då kör vi.
Jag vill ha det så här och så här. Okej.
Klick. Klick. Make up artisit vi behöver puder.
Och så vidare....
Med Gilad går det till så här.
Du får en adress. Du går till den rätta adressen och knackar på och hans tjej öppnar i storamjukisbyxor och en skitig skjorta osminkad och rufsigt hår.
"Is this the right? Gilad?" "Yes, yes come in!"
Du kommer in i en liten liten hall med ett litet litet kök och två små rum som är fyllda med cigarettfimpar, prylar, skitigt gol, tv på. Mitt i det här fullpackade vardagsrummet sitter en ung kille i min ålder framför en data och redigerar bilder. Visade sig senare vara Charles som studerade konst och praoade hos Gilad.
"Gilad is not here yet, you can sit on the sofa and wait. Do you want anything to drink?"
"No thanks."
10 minuter senare kommer Gilad in med en stor pälsmössa, en lång grön militärrock och stora stora brandgula nördglasögon.
Efter att ha tänt en cigarett och tagit sig igenom vardagsrummet in till sovrummet och donat lite kommer han tillbaka och börjar säga hur han kanske hade tänkt sig lägga upp planeringen.
"First, we gonna prepare you, then we gonna go to Palais Royal and shoot some, and then we go back here to the appartment änd do some rock chic trash polaroids."
Om man nu trodde att make up artisten, stylisten och hårfrisörskan ska komma, kan man vänta länge. Gilad är alltiett.
Tre minuter senare kommer han med en hellokittynecesärr och tar fram en h&m foundation blandar den med en annan foundation och börjar kleta på det på mig. Ja, kleta.
Med de fingrar han nyss rökt en cigarett med kletar han på foundationen över hela fejset.
Hm.. Kanske lite mascara också. Aj! Oh sorry.
Rouge. Kladda kladda kleta. Han påminner lite om en själv när man för första gången försökte sig på att sminka sig själv. Lite här och lite där kanske.
Håret låter han mig fixa själv.
Kläder? Hm... In i sovrummet där det råder totalt klädkaos med kläder överallt. Den här kanske. Njee. Den här. Aouuuu. Nice. Nice. Cooooool.
Sedan var det dags att åka iväg till Palais Royal. Packa ihop lite allt möjligt.
Charles ska med.
"Hehe. Tilda, do ou have a boyfriend? Im trying to get a girlfriend for Charles."
"Ehmm.... Ehhh...."
"Hehehe." Ler lite snett.
Måste bara förklara hur den här människan ser ut också.
Han ser ut som en rysk skurk som är den onda i en amerikansk action film a la james bond.
Han har stora kolsvarta buskiga ögonbryn. Litet ihoptryck ansikte. Med onda stirriga ögon.
Allt detta med sin pälsmössa och militärrock.
Så off we go. Kommer fram till stället som visade sig vara en helt fantastisk trädgård.
"Okey, Tilda, were really not aloud to shoot here but if it comes someone then just act normal. ok?"
"Okey...."
Okej. Och han är inte som alla andra snälla trevliga tåliga fotografer.
Gillar han inte det man gör. Säger han det dirket. Gillar han det man gör säger han det direkt.
Tycker han att du ser för fet ut säger han det. Tycker han att du agerar för mycket modellpose. Säger han det.
Efter en timme i snö och regn (ja det var snöslask här igår) i strumpbyxor och en kavaj begav vi oss tillbaka.
Tillbaka i lägenheten drar han undan soffan och bordet och har då bildat en liten hörna för fotas på framför fönstret.
På med rött läppstift en tröja och off we go again.
Jag älskar hans sätt att jobba. Han är så impulsiv. Kreativ. Otålig. Konstnärlig.
Allt han gör är blir så jävla grymt.
Det är rått, ärligt, realistiskt, dramatiskt, rått, rått, rått, ärligt, ärligt, ärligt.
Allt han gör blir grymt bra. Sedan när vi var klart var han nöjd med det vi fick fram och jag tror det blir några grymt bra bilder.
I nästa inlägg kommer lite bilder som han skapat och länk till hans hemsida.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)