Emmaboda 2008

CHINA del; ELITE MODEL LOOK WORLD FINAL 2

Ja, allt kom i lite lustig ordning nu, men här är i alla fall en del av inledningen "cabaret" som dem så gärna ville kalla det.
Ja, jag är hon med hatt och silver käpp.

CHINA del7; ELITE MODEL LOOK WORLD FINAL 1

OCH NU till DA BIG FINALE, (bara två månader senare)
ja, jag vet, jag är dålig, lägger upp dessa bilder två månader efter det hände, men det känns bra att lägga upp det nu när ämnet har svalnat lite och folks minnen har förtvinat lite.
Men nu kommer i vilket fall som helst lite videor som min älskade och saknade storebror har filmat med skakandes hand.

Finalen gick till så att alla 80 tjejer inledde med ett Cabaret inspirerat nummer där alla hade hattar, käppar och 20-tals kläder. Där gick vi två och två tillsammans ut på "catwalken" och poserade lite coolt fashion modellpose framför kameran.
Sen sprang alla backstage och bytte om till antigen en röd, guld, silver, svart glittrig klänning.
Sen var det fyra olika grupper med tjejer indelade i dessa färger som gick en och en.
Och jag fick inleda min grupp. Jag kan inte beskriva känslan att stå där bakom dörrarna, höra musiken gå igång samtidigt som dörrarna öppnade sig och helt plötsligt stå inför tusentals kineser och veta att du ska fan visa dem. Sedan börja gå och musiken sätter igång på riktigt och du bara äger scenen. Wow. Det var grymt. Jag vill göra om det. Igen. Igen. Och igen. *askungen suck*

CHINA del6 - Working nine til five

Har totalglömt att lägga in mer bilder från CHINA, har en massa på lager men börjar lite smått med dessa.

Här är sista dagen innan vi åker hem, då var det tre dagar efter finalen och det var inga lediga dagar att äntligen få glassa i solen. Nejnej, plåtningar från 8:00-22:00 båda dagarna för bland annat nästa års elite model look och för Harpers Bazaar China.

Här skuttar jag omkring vid hotellets resturang för Damernas Värld. Det var mycket rolig ska jag säga er, fast något svettigt.

Jag har en video också, men den tar så grymt lång tid att ladda in på bloggen så om jag orkar någon gång ska jag visa den också. Promise.

Så när kommer ni kunna se dessa bilder i Damernas Värld då?
Sorry guys, ni får vänta till sommaren 2009.

Oss slår ni inte, ok?

Jävla härmapor.

Gåshud del2

Milano från digitalkamerans perspektiv

Eftersom jag vet att många släktingar sitter där hemma och är nyfikna över hur det var i Milano så kommer här såklart lite bilder från denna modestad.

Överlag tog jag inte mycket bilder då jag hade ingen lust att springa runt med kameran dagarna långa, men jag har mer på mobilen, så så fort som jag har laddat in dem bilderna så ska jag visa dem också.

1. rummet jag bodde i, två våningssängar och jag kan meddela också att denna bild togs de första dagarna, en vecka senare när vi bodde tre tjejer där var det lite smått katastrofiskt med kläder och resväskor över på under bredvid allt.

2. den berömda toaletten som jag berättade om, enda stället där det fanns internet. Faktiskt ganska behagligt att sitta och gotta sig vid elementet, inte lika behagligt att sitta vid de andra tjejernas trosor.

3. franska Victorya som belive it or not också var med på Elite Model Look i Kina, trevlig tjej som tyvärr inte kan prata så bra engelska.

4. vardagsrummet med vår älskade tv, om det inte var Bones på tv så satt vi dagarna långa (de utan castingar) och glodde på "Un Mamma per Amica" (exakt stavning?) som då är Gilmore Girls.

5. min ligistkompis Roza som gärna prata snabbt och mycket men som man kan ha jävligt roligt med.

Tora abstinens

fotograf: John French

is this desire

Igår tog man en liten dagsutflykt till Göööteborg och skulle bli fotade av en fransk snubbe, som egentligen inte var fransk utan han var från Kroatien.

Plåtningen var inget jobb eller dylikt om folk undrar det, utan mest bara till för att de nya modellerna ska få lite mer bilder i boken.

Det var två andra tjejer där också som skulle plåtas, jättesöta och trevliga.

Fotografen var väldigt, ja trevlig, men kanske lite elak och ostöttande för en av de andra tjejerna, det var hennes första plåtning och inte fan är det lätt.
Han var lite frusterad, men vafan, du kan ju testa själv att ställa dig i bh och trosor framför en kamera som femtonåring, det blir inte heller lättare om en helt främmande man står bakom kameran och säger åt en att: "Be sexy!"

Fotografer alltså...

Gåshud del1

Photoshoot i Sveriges nästa största stad

Jag som trodde att jag skulle få sova lite imorgon bitti.
Nehe.
07:20 går tåget till Göteborg.
Jaha.

Världen från Tant Tildas ögon del 1

Idag var jag och Tant Nina på en liten nostalgitrip på teleborg och njöt av den fina Julshowen som vår förra skolas nior bjöd på.
Vi har nog aldrig känt oss så tantiga som vi gjorde då.
"Vad är det hon har på sig?! Hon ser ju ut som... Ja jisses jag vet inte vad!"
"Åh! Akta så han inte ramlar ner!"
"Va? Står dem där insmorda i olja i bara underkläder?! Jesusamalia!"
"Vad är det för dans dem dansar till Candyshop?!"

Tant Tilda börjar alltså stämma allt mer och mer på mig,
jag är bitter och gnällig och om dagarna sitter jag bara här och klagar på dagens samhälle.
Hehe, jag ska nog köra på den här looken hela vägen ut, permamenta håret,
gå på söndagsbingo, slåss och knuffas på erikshjälpen på lördagar vid öppningstid
(ehm... redan avklarat), skaffa en jack russel terrier och låta den skita på grannes tomt.

Nej, men ärligt, hörrni nior på tc, inte alla, men stor del, jisses,
hur tänker ni när ni gör som ni gör, jag blir rädd för dagens samhälle när små femtonåringar (ehe, jag är ju så mycket äldre) tar fram låtsaspistoler och börjar "skjuta ner" några klasskamrater när ljudet av pistolskott hörs i musiken. Jag fattar inte.
Om det inte var nu för att jag sovit 5 timmar varje natt under två veckors tid
skulle jag skrivit ett jävla långt inlägg om dagens ungdomar och media och våld och varför,
men tyvärr mina hjärnceller kommunicerar lite dåligt nuförtiden och mina ögonlock har lite svårt att hålla sig öppna så jag tänker inte göra det.
Dessutom har ni nog läst lite för mycket klagomål på sistonde
och jag vill inte dra ner er i träsket så därför slutar jag inlägget nu.

Bitterfitta

Hej, jag är tydligen bitter.
Känns bra.

Milano makes you blond

Tro inte alltid på de där vackra fasaderna

Ni tänker: "Åh vad vacker bild, så vackert! Ni ser så perfekta ut och allt ser så bra ut!"
Jag tänker: "Helvete vad ont det gjorde att sitta 15 minuter totalt stilla på några plankor med en sittandes i ens knä och en hängandes på ens axel, den 35 gradiga värmen gjorde situationen heller inte bättre, inte heller den frusterande franske fotografen som ville ha oss sittandes där i samma position 10 minuter till så han kunde byta objektiv. Efteråt hade alla stora röda märken på lår rygg rumpa armar ben efter de där jädra plankorna vi satt ihoptryckta på."

Jag är förlorad

Idag gjorde jag det förbjudna.
Det som jag gång på gång skrytit om att jag aldrig gjort.
Det som alltid har varit en heder för mig att jag aldrig ens tänkt tanken.
Under år har jag motstått och argumenterat emot detta fenomen,
"aldrig ska jag göra det".
Alla andra har förgiftast och blivit nerdragna i den skiten,
och jag har alltid stått kvar där på det torra och skrikit:
"HAHA mig får ni aldrig era jävlar!"











Jag har skaffat facebook.

Den här staden tar kål på mig

Last time updating from the toilet

Sitter här på handfatet i ett brunt 60 tals inrett toalettrum och filosoferar om livet.
Känner mig allmänt poetisk och känns som om jag lätt skulle kunna knepa ihop någon djup dikt om hur livet går att likna med en toalett.
Deep shit, om man nu ska vara riktigt bokstavlig.

Men nu är det sista gången jag uppdaterar härifrån Milano för den här gången.
Imorgon, söndag, kl 12.30 går flyget till Köpenhamn och hemma i Växjö ska man vara kl. 19.44, men eftersom jag åker med världens bästa transportsystem: SJ + att det är snö, så beräknar jag på att vara hemma några timmar senare. Kanske nästa dag.

Jag orkar inte skriva om allt här nu. Det får blir när jag kommer hem och när jag inte är lika livstänkare som jag känner mig just nu. Just nu har jag mest bara lust att lägga mig under täcket och gråta en skvätt och tröstas av musiken.
Och klockan är snart midnatt och jag har inte packat än. Shit.

Ojoj, har jag kommit så långt i bloggsfären att folk börjar kommentera spetsiga åsikter anonymt. YEAH.

Till en viss Anonym som har svårt att stå för sin kommentar:
Du har rätt. 101 % korrekt. MVG. Good job.
Jag är egocentrisk på denna bloggen.
Varför? Jo, detta kan vara ganska svårt för vissa att förstå (tydligen är du inkluderad där eller så bara tycker du om att påpeka onödiga saker anonymt) eller så har du totalt missat detta;
men det här är min blogg.
Och eftersom det är min blogg, handlar den chockerande nog om mig.
Sitt och klura på den du innan du kommenterar anonymt nästa gång.

Updating from the toilet in the shitty apartment with beautiful girls

(bilderna jag tagit är på mobilen, kabeln som man använder för att lägga in bilderna med ligger hemma i lägenheten på PLV, good job tilda)

I lägenheten jag bor i är det enda stället man har internet är inne på toaletten.

Det är mycket intressant att sitta här och ska försöka filosofera ihop ett bra inlägg till ljudet av toalettvattnet (som aldrig slutar rinna hur hårt man än trycker ner spolpedalen).

Idag är det tisdag kväll och min Milano resa börjar lida mot sitt slut.

Jag vill inte hem. Jag vill inte hem till Växjö, till tomma gator, till långa ensamma tråkiga kvällar sittandes framför datan, till att hela tiden säga vart man är vart man ska gå, till att inte ha denna friheten längre. (jaja, såklart saknar jag er bla bla, det vet ni att jag gör)

Det är kanske det jag älskar mest med Milano, denna frihet. Jag kan gå ut när jag vill, jag kan sova när jag vill (nästan), jag kan äta när jag vill hur jag vill hur mycket jag vill, jag kan dansa hur fånigt jag vill på gatan utan att dem som ser dig är dina vänners kompisars klasskamrater som sedan börjar prata, jag kan gå ner till supermarket och köpa en flaska vin om jag vill, jag kan åka till innestan och gå in på en klubb och vara ute hur länge jag vill, jag kan prata med vem jag vill hur jag vill, jag kan gå till en tobaksaffär och köpa hur mycket cigaretter jag vill, jag kan gå och äta middag med vem jag vill, jag kan flörta med vem jag vill när jag vill, jag kan gå vart jag vill när jag vill hur jag vill.

Bara faktumet att jag kan göra allt detta och konsekvenserna hamnar bara på mig och ingen annan - är helt magiskt.

Konsekvenserna skadar inte någon förutom mig själv, och det är så jävla underbart.

Jag har mitt egna liv i bara mina egna händer. Det finns ingen annan som håller i någon tråd.

Det är detta jag kommer hata som mest när jag kommer hem till Växjö.

Jag vet att nu när jag kommer hem kommer mamma, pappa kanske andra vilja ta tillbaka dem där trådarna och hålla och dra i dem som dem gjort förut.

När ni gör det kommer det ske många krockar.

Antigen kommer jag låta er hålla i dem trådarna igen,
men det blir helt utan min vilja,
eller så kommer jag vägra låta er göra det,
för förr eller senare måste ni klippa dem trådarna.

Livet här i Milano rusar på, jag går på castingar och träffar galna modemänniskor och lever verkligen livet. Ibland är det verkligen piss, men det pisset sopar jag undan och gör till nödvändigt vatten att dricka för att kunna utvecklas som person.

Jag upplever så mycket jag aldrig skulle kunna våga uppleva eller göra hemma i växjö, det är fantastiskt.

Om jag får några jobb? Ja, efter en veckas castingar så var många intresserade och i söndags till tisdags åkte jag till en annan stad i Italia som heter Vicenza - nej jag åkte till en liten liten stad utanför Vicenza. Nära Alperna, tror jag. Jävla jävla vackert var det.
Shit alltså, dem dagarna i den där byn utanför Vicenza. Den sista dagen/kvällen utanför Vicenza... Så mycket på så lite tid. Jag fick dussintals minnen för livet kan man säga.

Le Roi. Gratiskuponger. Belgisk choklad. G...

Ja just det, jobbet var för inget annat än Diesel! Det var så jävla roligt och jag hade så jädra kul. Det var en fashion show som var så jävla häftig med bra msuik och coola videor. Dem andra modellerna och de andra som jobbade där var så fantastiska och oh boy om vi hade kul.

*cinderella suck*

Jag vill inte åka hem...

G

Och du som jag när du dansar
har aldrig träffat nån som du
och du som jag när du dansar
musik non stop till slut,

Ett inlägg som ger onödig infomation till människor som säkert inte ens är intresserade

Jag kände att mitt förra blógginlägg var lite för otydligt, så nu kommer ett inlägg som bokstavligen beskrivet livet här i Milano. Om någon nu läser detta.
De första dagarna var helt crazzy. Så mycket nytt, så många gator att memorera, så många saker att tänka på. Le, sträck på dig, håll reda på boken, se fräsch ut - allt.
Fattade nada, vad är go see? vad menas med det? vad är composite card? what?
Men nu har man verkligen kommit in i livet här.
Jag som tidigare varit skraj för storstäder och tyckt att tunnelbanan i Stockholm varit världens största grej att hantera - är nu storstadsmänniskan no. uno. Tunnelbanan är en lekplats.
Varje dag åker man runt på castingar eller go see, då gäller det att hitta.
Med kartan i handen och ett tunnelbanekort så hittar man överallt, alla orienteringslektioner jag har haft i mina dagar har äntligen gjort lite nytta.
Om jag skulle ha orientering nu skulle jag hitta allt på tres secundos - no shit.


Om man nu då ska förklara för alla gamla släktingar där hemma som inte vet vad en casting eller en go see är så kan jag förklara det så här:
En casting är en slags audition där en klient söker modeller för något speciellt tillfälle - kampanj, fashionshow, showroom, you name it. Så det går till så ungefär att det kan komma hundratals tjejer (inte i december kanske, men october troligtvis) som får vänta på att komma fram till klienten visa sin bok och ge dem sitt composite card*, sen säger dem antigen "Thank you." - och några timmars väntan för 10 sekunder med klienten var över. Eller så kan dem kanske be dig att gå för dem eller vill dem ta kort eller dylikt.

* är ett kort man ger klienten med produktinnehåll, längd, mått dylikt.

En go see är när en modell åker runt till klienter för att ge dem sitt composite card och visa sin bok, kanske gå för dem och ta ytterligare några kort.
Klienten letar få alltså inte efter någon speciell utan vill mer utvidga sitt utbud i bra modeller som kanske kan bli passande för kommande jobb.

Så det är det här jag gjort de senaste dagarna, åkt runt i hela jävla Milano för att fejkle och sträcka på sig. Vissa är supertrevliga och vissa är sån pain in the ass, vissa känner man att man kan bara ta sin bok och ge dem en jävla käftsmäll. Det och mer förtjänar dem, men vissa är snälla som hundvalpar och supergoa.

Nästa inlägg blir lite mer om vad jag har upplevt dessa dagar för dem som är intresserade. TO BE CONTINUE...

Ett sådant där inlägg som var ett tappert försökt till att låta smart.

Jag tackar den allsmäktiga guden (som jag inte ens tror existerar) att jag aldrig tog mig i kragen och gick till den där italienska kursen på onsdagkvällar på medborgarskolan.

Jag tackar för att jag aldrig lärde mig detta språk, som i denna värld jag lever i just nu används till att beskriva innehållet i en vara.
Jag är kanske i samma värld som ni, samma kontinent, har samma IQ, samma förmåga att tala, samma förmåga att säga min åsikt - men inte i denna värld jag lever i nu.

Här är jag en utvecklande produkt, en vara som är på markanden för att säljas och marknadsföras, marknadsförd och presenterad av fabriksägarna till köpare, jag synas och diskuteras, vilka fördelar har produkten, framförallt vilka nackdelar har produkten, vad bör ändras för att varan ska framstå som en mer framstående vara att sälja och marknadsföra för olika marknader.

Varför är jag glad att jag då inte lärde mig italienska?

Jo, jag slipper få höra om produkten Tilda P, jag slipper det.

Produkt: Tilda P

Made in Sweden

Importerad av Elite Agency

Ingredienser: Height 1 78, bust 80, waist 61, hips 89, eyes green, hair blond, 16 years.

Kan innehålla spår av oerfarenhet och för få bilder i portfoliet.

Varsågod, här har ni mig. Det är allt ni behöver veta. Detta är allt jag är,

I alla fall i denna världen jag lever i nu.

Men det är inte det värsta,

det värsta är att jag är så medveten om att jag är en produkt och jag gör inget åt det.

Hallå, vad hände med tilda the fighter, humanitet och alla människor är olika!

Jo, hon finns där, hon står där i bakgrunden och surar och vill skrika fula ord åt alla italienare som behandlar folk som produkter på ett rullande band, hon vill gå runt med en påse på huvudet och en sopsäcken på kroppen så folk kan dömma henne efter hennes personlighet.

Jo, hon finns kvar, men för tillfället så gäller det att överleva i storstadsjungeln.

Hitta dit, ta tunnelbanan, skynda, stressa, fakesmile, fakelaugh, hitta hit, trevlig, handla, äta, hitta dit.

Jag vill vara tilda the fighter och jag är tilda the fighter, men nu i början får jag nog nöja mig med att vara tilda the survivor som bara försöker hålla fötterna stadigt på Milanos gator.