Milano

Seg och snuvig går man runt här hemma i lägenheten bland använda nässdukar och resväskor.
Imorgon klockan 8 åker tåget ner till Kastrup och sedan klockan 14 flyger man iväg till Milano.

I 2 veckor ska jag springa runt på castingar, go see, testfotograferingar, fotograferingar och allt annat som modellvärlden har att bjuda på.

Och som vanligt när jag ska iväg på någonting så kommer Tant Pessimist Tilda fram och alla mörka depp tankar tittar fram också.

Allt är dåligt. Allt kommer gå dåligt. Jag kommer att dö. Jag kommer missa flyget. Jag kommer gå vilse. Alla kommer vara elaka.

Det där med att vara positiv är inte riktigt min grej dagen innan en resa.

Smeknamnet Tant Tilda blir jämnt ett väldigt passande namn på mig vid såna här tillfällen, en tjurig penisonär som sitter inomhus och kollar på Rapport och klagar på dagens samhälle.

Jaha, och nu är klockan 9 på kvällen. Och alla saker ligger fortfarande totalt utspridda i hela lägenheten. Suck. Vill åka, vill inte, vill, vill inte, vill, vill inte...

Angående min blogg så har jag ingen aning om lägenheten kommer ha internet så ja, ni får nog klara er utan min blogg i 14 dagar om jag inte lyckas smita in på något internetcafe någonstans.

Ha det bra här i Sverige, denna gång kan jag inte säga "ha det bra i kalla gråa sverige" då Milano för tillfället är 2 grader och regn...

Tid

Listan med saker som jag måste göra och ha klart inom snar tid fortsätter att växa,
tiden som jag ska utnyttja och använda på bra sätt bara fortsätter att minskas.

Grattis till Hårdrockspappa!

I går fyllde min älskade fader år, hela 50 år ung. Släkten kom och det bjöds på smörgåstårta.
Hoppas han hade en fin födelsedag, det och mer förtjänar han.

Jag är ju faktiskt född i fiskarnas tecken...

Från snigelfart till gepardfart.
Helt plötsligt sitter man inbakad i smeten med läxor, uppsatser, målningar.
Så mycket ska göras, så många ska man träffa, så många vill fika. Pepparkaksbak, kattklappning, släktkomning (bra ordförråd), Göteborgåkning, NewYorkCasting, uppsatsskrivning, måttminskning.
Mitt i allt ska man även lyckas balansera på livets frigolitplanka och inte ramla ner bland livslust-tagar-hajarna.

Och så ska man även hinna skriva ett blogginlägg med finurliga visdomsord och göra alla till lags.

Och på tal om hajar så ska jag förresten inte till Stockholm i tre dagar för fotojobbet (som jag inte nämnt i bloggen).

Nej, för jag ska istället för Stockholm åka till Milano i en vecka om två veckor.
Och istället för att njuta av de första skoldagarna i januari så åker jag istället till Paris i MINST en månad.

Att på två dagar få reda på att man ska åka till de ställena man allra helst velat besöka och försöka förbereda sig på ilskna kommentarer och blickar - förvandlar en till en stimmig liten guldfisk med stora ögon som mest bara kan göra bubbelljud och se dum ut (när vi nu ändå är inne på fiskar).

Så till vänner, familj och alla andra fiskar i havet så får ni nog försöka nu att vänja i vid guldfisken Tilda och försöka ha lite tålamod mot mig när det mest bara kommer bubbelljud ut ur min mun. (Gälar?)

Blockchocklad

Söndagskväll och jag har läxor att göra och prov att plugga inför, men jag har inte orken till att få det gjort.
Imorgon packar jag mina väskor och flyttar hem till hårdrockspappan för en vecka. Detta är första gången någonsin som jag ska på hos hårdrockspappa under en hel vecka utan att gå hem till lägenheten.
Det känns bra. Jättebra faktiskt.
Hårdrockspappan och jag har lagrat upp med en massa nyttig vegetarisk och ekologisk mat där hemma så jag ser faktiskt riktigt mycket framemot att komma hem dit till adhd-kattungen och hårdrockspappan. Dessutom kommer stora syster Andrea ut till Tävelsåsen under veckan och sprider solsken (ja hon kommer med solsken till mig, ja hon kommer med solsken till mig. Kommer ni ihåg den? Sidospår). Med adhd-kattungen, hårdrockspappan och stora syster under samma tak kan det inte bli bättre.

En sak jag inte ser framemot är att jag måste åka buss på morgonen och eftermiddagen. Det känns nästan lite otäckt att stå och vänta på bussen ensam och hoppa på bussen ensam. Troligtvis stöter man väl också på någon kvarleva från nian på TC också. Jaha, jag försöker förbereda mig mentalt för det här, ska man sätta sig jämte och inleda ett samtal om gamla goda tider? Eller ska man låtsas som om man lyssnar på Cradle of Filth på högsta volym och inte är kontaktbar med omvärlden? Kanske inte ett problem för andra, men för en person som förvandlas till en folkskygg eremit med blodsprängda ögon på morgonen är det ganska problematiskt. Äh, det får gå som det går.

Majja, åker du 241:an?

100

Taiwan

Saknar Chen Yueng lite.

Tugg

Det var en gång för länge, länge sedan
då jag hade lugg

Solsken

Tacktalet ni väntat på

Jag vill bara säga tack till alla fina människor på denna ganska ofina planet som gratulerat mig och skickat blommor och allt ni har gjort. Jag har svårt att förklara hur glad jag blir. Det värmer verkligen. Tack.

www.tävelsås.frid

Tävelsås är grått men vackert.
Tora tror hon kan flyga.
Pappa är snart 50 år ung.
Storebror är på upptäcksfärd i Indien.
Datans internetuppkoppling är från stenåldern.
Elvis äter knäckebröd ensam.

www.spökstad.grå

www.kardemummajakt.brunt

Idag var jag ute på jakt efter kardemummakärnor, ingefära, lavendel blomkapslar och honung. Resultatet efter en timmes jakt på stan blev en underbart god yogidryck.
Så om ni är som mig och tycker att Växjö börjar bli en otroligt grå stad så här i november så kan ni ju försöka sprida lite värme med denna dryck.

1 bit skalad ingefära
några blomkapslar lavendel
6 kardemummakärnor
1 matsked honung
1 liter vatten

Koka upp ingefära och kardemumma med vattnet. Tillsätt honung och lavendel och låt sjuda på mycket låg värme i 10 minuter.

ÅH! P.S Imorgon kommer tre underbar killar från Värmland hit och spelar på Musikhuset. Ett tips är att gå dit och dansa till deras dragspel och saxljud, insläpp klockan 7.
P.S 2 Dektektivbyrån är deras namn.
P.S 3 Dem har för övrigt en fantastisk låt som heter Lyckans Undulat. Ni kanske känner igen det namnet från någonstans?

Snöflingan

För mig är inte djur bara djur, för mig är dem nära vänner som får mig att må så bra.
Att mista en vän gör jävligt ont, vissa fattar inte hur jag kan bryta ihop på grund av att "bara ett djur" dör.
Men att mista en vän gör jävligt ont för mig.

Så därför gör det jävligt ont att säga farväl till Snöflingan som lämnade oss när vi var iväg i Kina. Jag hoppas hon har det bra där hon är nu.

CHINA del6 - The dagarna

Talent Night, på scen ser ni svagt en kinesisk politiker som pratade en jävla massa bullshit om hur ovanligt, onaturligt och fult det var med långa tjejer. Det krävdes många avslappningsmetoder för att inte springa fram på scen och ge han en riktigt tilda snyting! Söt fransk stylist i hörnan.

Varje kväll kom älskade storebror, älskade mor och älskade far till mitt hotell och träffade mig. Tack för att ni hängde med, annars skulle jag aldrig riktigt pallat med allt.

Och ni trodde att modeller inte äter va?

Någon av oss två fick aldrig en chans att gå till stranden, gissa vem.

Pappa väntar på mig i lobbyn.

Vi åkte buss överallt för att ta Outdoor Shoots som handlade om en jävla massa sponsorskit, 80 tjejer radade upp sig framför en massa sponsorer och minst 30 kineser med kameror dokumenterade det.
När vi åkte buss blev vi eskorterade av två polisbilar med blåljusen på.

Mamma, agent Johanna och moi.

Agent Johanna, Daddy Cool och moi.

Danska Stine och jag vid poolen, det enda tillfället vi han smyga dit.

Taiwan innan Dance Party.

Om ni verkligen vill ta er en ordentlig titt på vad vi gjorde under alla dagar innan själva galan så kan ni gå in på http://www.elitemodellookworldfinal.com/ sen klickar ni på "English version" om ni inte kan kinesiska. Efter det går ni in på "Follow the show" och efter det "Day today". Där kan ni se bilder från Talent Night, Dance party, Beach party, Yoga, Elite Sports day och så vidare.

Tack

Update: Inte meningen att bara klaga på alla som frågar hur jag har haft det och dylikt, jag är inte sur för att ni gör det, men jag vill bara inte att folk ska bli besvikna om jag inte ger dem ett ordentligt svar, jag vet inte själv vad svaret är på frågorna ni ställer.

Jag vill också tacka alla underbara människor som kommenterade innan en massa underbar kommentarer, tack, tack, dem värmde verkligen.

CHINA del5 - La groupa de Lyna

The one and the only Lyna. Jag saknar henne mest av alla, jag ville ta med henne hem.
Yessica från Venezuela.

Mabelle aka "Fourteen" från Venezuela. I smyg kallade jag henne Foruteen eftersom första gången jag träffade henne sa jag "Hi, whats your name?" Och hon svarade med sin spansk/engeleska; "Fourteen"

Julie från Danmark är fotogenisk.

Stine från Danmark.

Katy från UK.

Jorunn från Färoöarna.

Nicola från UK

Fanny från Finland.

Alla 80 tjejer var indelade i en massa grupper på ca 7 tjejer, varje grupp hade en ledare då, vi hade världens underbaraste Lyna från Venezuela. Jag kan inte riktigt förklara henne men hon är en helt underbar person, de dagarna man kände sig nere och trött så räckte det med att hon sa hej till en och direkt blev man på bra humör. Hennes energi skulle kunna ge en hel stad energi för ett år. Hon är underbar.

CHINA del4 - The Vardag

Det här är hotellets trädgård. Jag tror trädgårdsmästarna klipper gräsmattan med nagelsax och med linjal.
Bailey från Alabama.

TAIWAN! Min tillgivna rumskamrat Shuen Yueng (eller nått)

La groupa de Lyna (kommer tillägna ett senare inlägg åt min grupp)

Julie, Stine, Yessica och Mabelle.

Jorunn från Färöarna, Julie från Danmark, Stine från Danmark och Fanny från Finland.

Alla fick en väska full med ett antal onödiga kläder.

CHINA del3 - The O'Neils, London

På Heathrow i London satte vi oss på en resturang/bar som heter Oneils, vi beställde in en vegetarisk dip. Vad fick vi? Vi fick tre små torkade gurkbitar och tre små torkade morötter med friterad poatatis som bara smakade olja och något som skulle föreställa vegetarisk korvar med ketchup på. Mums.

På videon försöker mamma utveckla sig inom teknikens värld och försöker sig på att exprimentera ihop en intervju, men den enda som vill prata är pappa.

CHINA del2 - The Resan

För att göra dem här indelningarna lite mer dramatiska och amerikaniserade så kommer jag att sätta ett "The" framför allt, allt för att vara lite drama queen.
THE RESAN

Under den 12 timmars långa flygresan mellan London och Hongkong förvandlades jag till en varelse mer lik en svullen utomjording än en mänsklig varelse.
Väl framme i Sanya, Hainan, Kina bemöttes vi av kineser med kameror och blommor.

På bussen till hotellet, det är klart man är pigg efter en 12 timmars flygtur till andra sidan jordklotet. Gullig kines som tittar fram där i hörnan.

För er som undrar så tog vår resa till Sanya ca 20 timmar.
Växjö - Köpenhamn
Köpenhamn - London

London - Hongkong
Hongkong - Sanya

För er som vill se ännu mer pinsamma videor och bilder kan gå in på min käre storebrors blogg:

http://solklumpen.blogspot.com/