Blockchocklad

Söndagskväll och jag har läxor att göra och prov att plugga inför, men jag har inte orken till att få det gjort.
Imorgon packar jag mina väskor och flyttar hem till hårdrockspappan för en vecka. Detta är första gången någonsin som jag ska på hos hårdrockspappa under en hel vecka utan att gå hem till lägenheten.
Det känns bra. Jättebra faktiskt.
Hårdrockspappan och jag har lagrat upp med en massa nyttig vegetarisk och ekologisk mat där hemma så jag ser faktiskt riktigt mycket framemot att komma hem dit till adhd-kattungen och hårdrockspappan. Dessutom kommer stora syster Andrea ut till Tävelsåsen under veckan och sprider solsken (ja hon kommer med solsken till mig, ja hon kommer med solsken till mig. Kommer ni ihåg den? Sidospår). Med adhd-kattungen, hårdrockspappan och stora syster under samma tak kan det inte bli bättre.

En sak jag inte ser framemot är att jag måste åka buss på morgonen och eftermiddagen. Det känns nästan lite otäckt att stå och vänta på bussen ensam och hoppa på bussen ensam. Troligtvis stöter man väl också på någon kvarleva från nian på TC också. Jaha, jag försöker förbereda mig mentalt för det här, ska man sätta sig jämte och inleda ett samtal om gamla goda tider? Eller ska man låtsas som om man lyssnar på Cradle of Filth på högsta volym och inte är kontaktbar med omvärlden? Kanske inte ett problem för andra, men för en person som förvandlas till en folkskygg eremit med blodsprängda ögon på morgonen är det ganska problematiskt. Äh, det får gå som det går.

Majja, åker du 241:an?