robot rock

Jag vet inte

Gårdagen var en väldigt lång dag, där allting var väldigt oklart och annorlunda. Men bra. Eller. Jag vet inte. Dagarna börjar gå snabbare nu. Närmar sig slutet på sommaren. Fan. Alltid detta fan när man inser att sommaren tar slut. Denna dag vaknade jag upp med en brun arm omkring mig och mådde väldigt bra. Jag vet inte. Fortsättningen på denna dag kommer att innehålla en hel del bibliotek då det var ett tag sedan jag besökte min fristad. Senare ska jag träffa Jaqueline och vi ska fika. Jag tycker väldigt mycket om henne, hon utstrålar såda harmoni som man mår bra av och som man önskar att man själv hade. Resterande dagen vet jag inte. Alla sitter och gottar sig på Emmaboda. På måndag åker jag till Estocholmo och jobbar. Ska jobba för en desinger vars namn jag inte kommer ihåg. I alla fall är det en lookbook (nej orkar inte förklara, googla istället kära släktningar) (orkar inte heller förklara ordet googla). Stannar där tills onsdag. Är sugen på att stanna längre. Gå runt och glo. Försöka hitta mig själv lite. Kanske inte jättebra taktik i en stad full av vilsa människor. Borde kanske åka till Indien och hitta mig själv istället. Läsa en djup bok av en kult författare och sedan låtsas som om jag hittat mig själv och mår bra. Vet inte. Vill nog hellre åka till Tävelsås. Fan vilket påminner mig om att jag inte kan börja måla rummet. Damn... Hade tänkt måla om mitt rum hos pappa. Nu är det liksom blått. Jätteblått. Blåare än jätteblått. Vill ha det vitt neutralt och lagom. Ingen hänger med i vad jag skriver. Vet ni vad. Det gör inte jag heller. Jag vet inte. Inte alls.

'bier op den toog'

jag vet inte

jag vet inte

känns bra

Nina!

Satt och kollade IP nummer varifrån alla kommer ifrån som kollat min blogg (jupp suckers, man kan faktiskt kolla sådant, jag kan meddela att det är stockholmare som leder på antalet besökare, dessutom tros jag vet några av dem som lånade min data x antal gånger som lätt kan ha hittat min blogg)
hur som helst det var inte det jag skulle komma till!

NINA! Jag såg att någon från Linköping varit inne och mitt hjärta hoppade till lite och hoppades på att det var du. Jag vill bara att du ska veta (eftersom du din lilla eremit inte har data, mobil eller någon kontaktmöjlighet) att jag saknar dig! SÅ HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR JÄVLA MYCKET! (och en jävla massa mer) Jag hoppas att du har det bra, jag tänker på dig och hoppas du har hittat det vi snackade om! Och jag väntar på ditt vykort! Och om vi ska prata i ännu mer krypto så inte alla fattar så kan jag säga att om jag nu skulle ha skickat vykort till dig nu va så skulle jag efter egna personliga känslor ritat ett stort sådan där symbol som du och jag snackade om att du skulle troligtivis rita på dina vykort (eller vad i alla fall Emma och jag var säkra på att du skulle rita efter dina veckor i Linköping). Fattar du?
Kom tillbaka babe, saknar dig. Och hoppas verkligen att du har det bra. Ät inte för mycket blåbär och svamp bara. Ta det lugnt med svampen särskilt.

glömten i ögat

Jag sitter och tänker på året som har gått. För varje gång jag gör det så känner jag hur mitt huvud bara blir tyngre, känner mig inte trött huvudet känns bara som det fylls med gråa stenar. Jag inser mer och mer för varje dag att det här året som har gått skulle aldrig ha kunnat genomföras om det inte skulle varit för mina närmaste vänner, såklart har andra faktorer gjort så att jag kunnat genomföra detta år men min närmaste vänner har verkligen betytt mycket för mig. Under ett helt år har jag knappt spenderat mycket tid här hemma, jag har inte utvecklat många vänskapsrelationer, jag har inte lärt känna många människor överlag har det stått ganska still. Jag har så svårt att se allt som har hänt mig under detta året som någonting sammanhängande, jag ser det inte som något som ens har hänt mig. Jag kan bara tänka på antigen mitt liv här hemma. Eller mitt liv därborta (syftande på mitt resande och ståhejande). Jag ser inget sammanhang. Jag ser inte MITT LIV. Jag har vetskap om att båda delar har hänt mig och tillhör mitt liv, men ändå kan jag inte få ihop det, jag kan inte plusa ihop dem och få en slutsats. Det är här min närmaste vänner kommer in och det är här hela min bas här hemma kommer in, skulle jag inte ha haft er vet jag inte om jag skulle klarat av att komma tillbaka till jorden igen. Så mycket att skriva om så dåligt forumlerat. Och jag vet att det sitter några där hemma och läser vad jag skriver och tolkar allt rent åt helvete, ni måste förstå att era tolkningar är era tolkningar och era tolkningar stämmer inte alltid ihop med verkligheten. Även om ni tror ni har matchat eran tolkning rätt med det jag skrivit så måste ni ärlig talat fatta att det faktiskt inte alls hör ihop med det jag skriver.

spontanitet med fågelkvitter

tillbaka

Min mobil är tillbaka!

frihet

en annan person jag också tycker om väldigt mycket

skin skin som den sol du är, låt hela världen se ditt vackra leende

lys lys som den stjärna du är

till alla er som inte har facebook

Fotograf: Alice Rosati (?)

hur är det meningen att jag ska klara mig utan dig i tre veckor?

digital love

Efter att ha bott med en fransman i en månad märker man tydliga förändringar i sin musiksmak. Daft Punk? Va liksom...

t rött het

come away with me

Idag har Norah Jones suttit i mitt huvud hela dagen på en pall med en gitarr i sina händer. Hon har sjungit vemodigt om längtan och om kärlek för mig hela dagen. Efter ett tag blev det lite för mycket så jag försökte överrösta henne genom att gå ut och gå med hörlurarna över öronen och låta ipoden spela det råaste den kunde erbjuda. Men det slutade bara med att Norah, som fortfarande satt på sin pall i mitt huvud, förvandlade alla låtar så de fick samma betydelse och att de alla bara handlade om. dig

skatan och

det här är min bästa vän.

hon är troligtvis den snyggaste människan jag träffat.

Gåshud är bara förnamnet

Så många gånger jag spelat denna låten, så många gånger den gett mig gåshud.

oh horatio

Ja, för er som inte har märkt det så är jag hemma från Milano (och har varit det ett ganska bra tag iof). Milano var ännu ett äventyr att skriva upp på listan. Många trevliga människor, och många otrevliga människor, många insikter, många avsikter och även många plikter. Nej, jag ska inte ens försöka mig på ett inlägg med rim. Jag har nästan glömt hur mycket jag älskar sommarlovsdagar. Dagar fyllda med ingenting men med allting. Man kan göra i princip vad som helst. Så skönt att inte har ett schema för dagen. Att sitta och fika i evigheter. Att lyssna på galet mycket musik. Att hyra sanslöst mycket filmer. Att sitta och rita konstiga gubbar i evigheter. Att vandra runt i skogen. Plocka blåbär. Att prata i telefon med någon man gillar. Att få dagdrömma hela dagen lång om man vill det. Jag gillar det.