glömten i ögat

Jag sitter och tänker på året som har gått. För varje gång jag gör det så känner jag hur mitt huvud bara blir tyngre, känner mig inte trött huvudet känns bara som det fylls med gråa stenar. Jag inser mer och mer för varje dag att det här året som har gått skulle aldrig ha kunnat genomföras om det inte skulle varit för mina närmaste vänner, såklart har andra faktorer gjort så att jag kunnat genomföra detta år men min närmaste vänner har verkligen betytt mycket för mig. Under ett helt år har jag knappt spenderat mycket tid här hemma, jag har inte utvecklat många vänskapsrelationer, jag har inte lärt känna många människor överlag har det stått ganska still. Jag har så svårt att se allt som har hänt mig under detta året som någonting sammanhängande, jag ser det inte som något som ens har hänt mig. Jag kan bara tänka på antigen mitt liv här hemma. Eller mitt liv därborta (syftande på mitt resande och ståhejande). Jag ser inget sammanhang. Jag ser inte MITT LIV. Jag har vetskap om att båda delar har hänt mig och tillhör mitt liv, men ändå kan jag inte få ihop det, jag kan inte plusa ihop dem och få en slutsats. Det är här min närmaste vänner kommer in och det är här hela min bas här hemma kommer in, skulle jag inte ha haft er vet jag inte om jag skulle klarat av att komma tillbaka till jorden igen. Så mycket att skriva om så dåligt forumlerat. Och jag vet att det sitter några där hemma och läser vad jag skriver och tolkar allt rent åt helvete, ni måste förstå att era tolkningar är era tolkningar och era tolkningar stämmer inte alltid ihop med verkligheten. Även om ni tror ni har matchat eran tolkning rätt med det jag skrivit så måste ni ärlig talat fatta att det faktiskt inte alls hör ihop med det jag skriver.