Ett inlägg som ger onödig infomation till människor som säkert inte ens är intresserade

Jag kände att mitt förra blógginlägg var lite för otydligt, så nu kommer ett inlägg som bokstavligen beskrivet livet här i Milano. Om någon nu läser detta.
De första dagarna var helt crazzy. Så mycket nytt, så många gator att memorera, så många saker att tänka på. Le, sträck på dig, håll reda på boken, se fräsch ut - allt.
Fattade nada, vad är go see? vad menas med det? vad är composite card? what?
Men nu har man verkligen kommit in i livet här.
Jag som tidigare varit skraj för storstäder och tyckt att tunnelbanan i Stockholm varit världens största grej att hantera - är nu storstadsmänniskan no. uno. Tunnelbanan är en lekplats.
Varje dag åker man runt på castingar eller go see, då gäller det att hitta.
Med kartan i handen och ett tunnelbanekort så hittar man överallt, alla orienteringslektioner jag har haft i mina dagar har äntligen gjort lite nytta.
Om jag skulle ha orientering nu skulle jag hitta allt på tres secundos - no shit.


Om man nu då ska förklara för alla gamla släktingar där hemma som inte vet vad en casting eller en go see är så kan jag förklara det så här:
En casting är en slags audition där en klient söker modeller för något speciellt tillfälle - kampanj, fashionshow, showroom, you name it. Så det går till så ungefär att det kan komma hundratals tjejer (inte i december kanske, men october troligtvis) som får vänta på att komma fram till klienten visa sin bok och ge dem sitt composite card*, sen säger dem antigen "Thank you." - och några timmars väntan för 10 sekunder med klienten var över. Eller så kan dem kanske be dig att gå för dem eller vill dem ta kort eller dylikt.

* är ett kort man ger klienten med produktinnehåll, längd, mått dylikt.

En go see är när en modell åker runt till klienter för att ge dem sitt composite card och visa sin bok, kanske gå för dem och ta ytterligare några kort.
Klienten letar få alltså inte efter någon speciell utan vill mer utvidga sitt utbud i bra modeller som kanske kan bli passande för kommande jobb.

Så det är det här jag gjort de senaste dagarna, åkt runt i hela jävla Milano för att fejkle och sträcka på sig. Vissa är supertrevliga och vissa är sån pain in the ass, vissa känner man att man kan bara ta sin bok och ge dem en jävla käftsmäll. Det och mer förtjänar dem, men vissa är snälla som hundvalpar och supergoa.

Nästa inlägg blir lite mer om vad jag har upplevt dessa dagar för dem som är intresserade. TO BE CONTINUE...