Toppless

Jag känner ångest och jävligt dåligt samvete på något sätt även om jag kanske inte borde ha det.
Jag har varit i Paris i fyra veckor men har inte köpt en enda present.
Jag har sett saker som jag har tänkt, "Åh! DET ska Nina ha!"
Sen kollar på jag på prislappen och tänker, "Åh! DET kan jag nog köpa efter att ha levat på brödsmulor och regnvatten i ca tjugo år!"
Saken är inte det att jag varit för lat eller annat, jag har bara tänkt att jag tänkt köpa allt det där de sista dagarna då jag vet att jag har pengar kvar och då jag har hittat de bra ställena med de bra och billiga sakerna (som är mkt ovanligt här i Paris).
Ja, jag väntade till de sista dagarna och jag hittade de bra ställena och jag hittade de bra och billiga sakerna - men jag räknade verkligen inte med att de sista dagarna skulle innebära jobb från 9.00-18.00 varje dag och komma hem och känna sig som en 95 åring som just avslutat Tour de France.

Så idag sprang jag ifrån jobbet när dem kunde släppa mig vid 18.00 för att se om det var någonting öppet.
Vet ni vad som var öppet 19.00 (jobbet låg en bit utanför) på en lördagkväll?
Gissa?
Jo, om ni blir sugna på baguetter, panini, crossianter kl 19.00 en lördag kväll så kan du köpa det.
Och såklart är ALLA JÄVLA Pharmacy öppet, alltså Apoteket om vi nu ska översätta det lite dåligt till svenska.
Det är en annan sak som Fransarna är duktiga på att ha, Pharmacy finns på varenda jävla gata!!
Överallt kan du se ett stort grönt blinkande kors där du kan köpa allt från kondomer - blöjor - krämer och tuggummi.

MEN ingen annat (jo restuarnger och en och annan supermache var öppet).
Så jag vet inte hur det bli med presenter, ni får helt enkelt nöja er med att jag kommer hem.
Men en sak ska jag hitta, som jag nästan kan gå genom eld och vatten för att få tag på, jag vill verkligen hitta ett Effieltornnyckelring till Liney. Hoppas hjärtligen att dem har det på flygplatsen...