och så kom jag över det och det gick så förvånadsvärt enkelt att bara glömma och sluta känna så mycket. du är inte i mina tankar längre. fan också.

i don't care what nobody say i'm gonna be her lover

den här trumpeten i mitt huvudet

en fin bild

Tilda är hemma från Berlin (tydligen en aningen förvirrad Tilda då hon talar om sig själv i tredje person).

New York var planerat nästa vecka men pga av alla möjliga komplicerade saker som kan inträffa i livet och pga en jobbig förkylning som har satt sig fast hos mig så beslutade jag mig för att inte åka. Även om äventyren kallar på en så är det även skönt att vara hemma med nära och kära. Jag är så trött för tillfället, det är mycket just nu som tar energi ifrån en och man bara önskar man hade all energi i världen som man bara kunde dela ut till alla.

Berlin var i alla fall lika fint som första gången jag var där. Nu var det nog ännu vackrare. Jag är så fascinerad av den staden. Staden är full av ärr och plåster. I fredags låg jag på en stenbänk utanför ett stort museum vid en flod i New Yorker kläder och blev fotograferad. För flera år sedan hade någon några skjutit mot just denna bänk där jag nu låg. Stenbänken var full av små och stora ärr av skotthål från gamla tider och där låg nu jag i smink tajta jeans och hoodjacka. Världen är bra allt komplicerad. Det kan vara så svårt att få det förflutna och nuet att fungera ihop ibland. I huvudet går man tillbaka, man ändrar, man ångrar men ändå kan man inte göra någonting åt det för det enda som egentligen existerar är det som finns just nu. Framtiden är väl det enda egentligen man kan ändra. Framtiden är inte huggen i sten (om man nu inte tror på ödet). Hörrni, pojkar, flickor, damer, herrar, hundar och katter ni ska veta att jag bara skriver. Jag ångrar inget annat längre. Ingen stavning ingen svenskagrammtik inget ånger ingen ordning ingen planering inget medvetet ingen inledning ingen rubrik. Bara skriver lite om hur saker kan kännas ibland. Vad mer kan jag göra.

Hejdå (försökte mig på ett Auf Wiediensen men kan inte stava det, jag gick faktiskt spanska)

Nu packar jag väskan med hudfärgade stringtrosor (obligatorisk om man jobbar som modell, jag tror jag har cirkus tio styck) och med flygbiljett till Tysklands huvudstad denna gång. Berlin here i come again, för ett år sedan sprang man runt där med föredetta A91 och hade det bra, nu ska man dit för att jobba. Jobbet är för New Yorker (den där rätt kassa affärn dem har i Kalmar och alla andra ställen som Kalmar typ) och det blir nog bra.
Men....
Jag missar stor del av Säljeryd.
Mitt hjärta krossar en smula....
Kanske kommer jag på lördag då jag även kommer hem från Berlin.
Nu går mitt tåg och en stund så jag bör traska ner till stationen. Sköt om er!

katt

Jag och nina har varit ute i skogen.

Skjut mig kanske

En dag i skolan.
Och jag är redan trött på den skiten.

fall

Imorgon är det dags igen. Skolan. Och. Hösten kommer nu. Det känns på de satans kalla vindarna. Har gjort listor över saker att göra i höst för att inte tappa solskenet. Som en slags nödproviant. Det är ett starkt tips för er som känner att hösten kommer att äta upp er. Skrev en lista nu medans solen skiner på tusentals saker som du skulle vilja göra. Bara skriv saker du skulle vilja göra. Säg till dig själv att det gör inget att du kanske inte kommer att göra dem. Bara skrev ner dem. Sedan när hösten tuggar på din ena fot så tar du fram listan och ser över hur jävla många saker du vill göra, så varför inte göra dem? Skitsamma om det står "jag skulle vilja sola mera och toppa tårna i havet" vafan det går att göra ändå! Gör hösten till den nya sommaren. Typ. Flummigt detta blev.

Men så nära får ingen gå

Krack sa det. Sedan kom ett Ouch! ur min mun.

please guys, dont feed the model

Känner att jag måste balansera kvaliten av alla bilder som har kommit upp på mig själv på den här bloggen. Dessa bilder kommer från ett egenbetalt jobb när jag hade en liten photoshoot på location hemma. Rekvistian för denna fotografering var den här gången en utsökt blomkålssallad som hade importeras ändå från kylskåpet där den hade stått i några dagar för att uppnå extra kvalite. Hooden är från Christian Dior ss10 haute couture exclusive resort couture och har bland annat bärts av ingen mindre än Chloe Sevigny på premiären av hennes senaste film. Karl Lagerfeld sägs också vara ett stort fan av denna kollektion.

sam, as in samantha

Jag har inget att göra. Kan komma på miljoner saker att göra. Men har ingen anledning direkt att göra dem. Är rastlös som fan. Men kan ändå inte se mig göra något. En stor del av mig vill bara släcka ner rummet, sätta på Tiger Lou, Mary onettes på högsta volym och dö lite. Just nu sitter jag och har lite ont i magen efter att ha ätit för mycket av mammas saffranpastachampinjonmix. Har möblerat om i mitt rum idag. Trodde det skulle kännas lite bättre då. Men ångrar mig bara och vill ändra tillbaka. Komma närmare. Det står målarpenslar rakt framför näsan på mig. Åh, vad jag skulle vilja kunna bara ta upp dem och måla. Sitter istället och tittar på regnet och fortsätter att lyssna på Tiger Lou. Vad mer kan man göra när man känner så här.

hihi

Någon person där ute som tro det eller ej älskar fortfarande barnsumpslena EMD-Danny (Va? en människa som är förälskad i Danny? wow... unikt) har sökt "EMD Danny" på google och hittat till min blogg och tydligen blivit en smula besviken då jag kanske inte skrev den finaste tonårspoesin jag kunde om honom. Så hon (eller han, ej omöjligt) skrev en rätt fin kommentar till mitt inlägg om Karl Oskar. Uppskattar att denna person inte skrev något elakt, men tycker det är fantastiskt (och fanatiskt) att man prioriterar tid på att kommentera ett inlägg på min lilla blogg där jag kanske inte direkt hyller EMD med hur dåliga BWO är?

to kill you the next day

och varför finns inte ni godningar på spotify då?

working 9 to 5

vad håller på att hända med mig, vad är det här för nånting

ni kan få två bilder jag hittat från senaste jobbet i sthlm

kristian anttila

Det var sten mot sten; en hjärtattack

Detta lilla spel; jag inget räds

Det var bly mot bly; puls ur balans

Detta lilla fel jag lovar mig släppt

Då jag vacklar tillbaks igen…

Det var ord mot ord; min tunga slant

"Denna lilla lek, vad är den värd?"

Det blev sten mot sax; jag föll till mark

Detta lilla spel jag låtsas lärt

Då du släpper min hand igen…

Men dit ovissheten mig bar

Jag for hit utan svar

Bortom mur och bortom ljus

Jag gör det till min tur

Att ta farväl och gå…

t

Livet slutar aldrig att förvåna mig. Alltid ska allting hända samtidigt. Aldrig i små doser. Så mycket hemska saker som egentligen kan hända här i livet, och så mycket fantastiska saker det finns också. Ja, det var allt.

tack för kaffet

http://gordonisalive.blogspot.com/ jag vill ha mer. du/ni förstår inte hur vacker er/din blogg är på ett ganska rått och ärligt sätt. skriv bara när ni ska skriva, alltså när ni vill skriva. men ni (du? que?) ska veta att det är så bra att jag ibland få sånt där pirr i magen som man bara får av kaffe.

det funkar faktiskt inte riktigt att hålla sig till en musikstil

sommar på speed

Tanten här sitter och väntar på att den andra tanten ska komma. Dagen har varit kort och innehållet segt. Låg på Araby och stekte lite innan idag. Mamma sa att jag hade fått lite färg. Nu kommer snart tanten och vi ska sitta på balkongen och prata skit och kärlek. Nästa vecka åker jag tydligen kanske till Stockholm igen och går på Guldknappen, hej och hå. Helst av allt skulle jag mest bara vilja åka söderut någonstans, utflykt, äventyr, sommar, hand, ögon. Jag saknar dig.

Kalle Oskar

(Apropå Karl Oskardagarna och EMD ; här har ni en bild på mig från Rozebuzz magazine liknades en svensk kyckling klädd i Louis Vuitton)

Igår och idag jobbar jag backstage a la karl oskar dagarna. Typ matar EMD med vatten och chips. Fast jag såg dem inte. Gjorde inte mig så mycket.
Men idag kom en liten tjej fram till mig som såg att jag hade backstage pass
"Såg du Danny?" frågade hon förväntansfullt. Och jag svarade som det var. "Neej... Men jag såg BWO!" svarade jag stolt. Tyvärr verkade hon inte allt lika glad över det som jag var.
Hon gav mig mer en blick som sa "det är något fel på den människan som jämnför Danny i EMD med Alexander Bard och co i BWO." Stackars flicka. Förstår inte riktigt hur man kan vara så näst intill besatt av barnrumpslena Danny och resterande blöjbärande i EMD. Nej, det var lite elakt. Förlåt EMD! Ni är säkert jätte smarta och jätte snälla, ni bara förvirrar mig med er intelligensfria musik, det blir lite så ibland, ber om ursäkt men måste faktiskt säga att ni får skylla er själva lite som spelar sådan musik som gör mig så förvirrad på om ni ens har någonting där bakom era blonda kalufser och brunbrända sminkade hy. Men förlåt ändå. Ni är säkert jättefina.

Godkväll

Sitter på agenturen i stockholm med möbelförsäljaren Anders ifrån Göteborg som också bor här. Dagen gick bra. Teamet var väldigt trevliga och det var riktigt kul, imorgon går tåget 13 och jag borde egentligen vara duktig småstadsbo och gå runt i stockholm men jag är så satans trött. Imorgon ska jag i alla fall till Ulrika Sandström (kläddesignern jag jobbade för) och välja ut lite kläder, hehe, sånt är jag duktig på.

Är så trött. Men samtidigt för exhalterad för att sova eller vila. Vill hitta på något, Stockholm är stort och full av roligheter, men Tilda är ensam och har ingen att umgås med :( Suck..

Stockholm

Nu tar tant tilda sitt pick och pack och beger sig till stockholm. Till växjö kommer man åter igen på onsdag. Ska jobba för en designer som heter Ulrika Sandström, och när jag kollade upp det på internet så såg jag minsann att ingen mindre än Denise (en av stockholmarna jag bodde med i Milano) hade jobbat för dem också, väldigt väldigt fina bilder, så det blir nog finemang.

Snart kommer min pannkaka hem, och då är det även KarlOskar-dagarna. Den mest finkulturella upplevelsen i hela Sverige. Debutfulla tonåringar blandas med familjen Svensson och hemkokt godisstånden, Bullet och EMD. Vi tar den en gång till - Bullet. Och. EMD. Det kan inte bli bättre. Och inte heller mer förvirrande. Karl Oskar dagarna, en klassiker som inte är värt att missa alltså.