En gång för ett år sedan...
när mitt hår var kort, färgat och blekt i en färg jag aldrig någonsin trodde jag skulle se på mig själv i min egna spegelbild.
när jag var ung i en mycket äldre illusion och var på upptäcksfärd
I Paris satt jag i den lilla lägenheten med fransmannen och en modell, vi förfestade på Corona och samtalsämnena cirkulerade kring kläder och svenskar
Efter en stund tog vi på oss högklackat och gick ner de hundratals trappstegen ner ifrån lägenheten högst upp
Fem minuters promenad ifrån den extremt centrala lägenheten kom vi till klubben vi planerat gå till
Klubben där vi stod på gästlistan och kände alla på
Som vanligt med majoriteten europeiska länder så är middag typ 10-11 på kvällen och inte 6-7 som oss skandinavier är vana vid,
så vi åt och vi drack och vi drack och vi åt
Jag beställde ostron till förrätt och pasta med pesto som huvudrätt
och såklart ett vin som var dyrare än jag någonsin kan tänka mig men som jag svepte som om det kostade 11 kronor
Pratet ledde till dans och dansen ledde till mer alkohol
Vi drack och vi åt och vi åt och vi drack
Jag hade en otroligt rosa klänning på mig och kände mig som världens snyggaste
lprinsessa, dock något berusad
En för övrigt fantatisk känsla.
När klockan var långt efter midnatt och efter chocken av att självaste Dita Von Teese promenerat in på klubben
och satt sig omringat av groupies och paparazzi två meter ifrån vårat bord
kom det en lång mörkhårig man och satte sig vid vårt bord
Han var väldigt vacker och stiligt klädd och efter några minuter berättade fransmannen att den vackre mannen var klubbägaren
Efter att personerna han pratade först med visat sig vara lite för onyktra för att balansera hans nykterhet
kom han och satte sig på den sidan av bordet jag satt
Jag vet inte vad som hände, men just han är ett minne som jag aldrig kommer kunna att sudda ut
Vi satt och pratade i kanske en timme, tiden stannar på klubbarna i Paris kan jag säga er
Vi pratade om människor, om mitt yrke, om hans yrke, om att vara konstnär
om att vilja skapa men inte kunna, om kreativitet, om talanger, om kärlek
Alla samtalsämnen vi gick igenom känns nu i efterhand som någon har suddat lite i kanterna på
men det jag mest kommer ihåg var när han berättade om en tjej han hade träffat
hon hade varit den vackraste han någonsin sett, ung och full med liv
ung hade hon varit, endast sjutton år men även om hans ålder var något äldre så hade dem ändå funnit varandra
De blev till slut tillsammans och han berättade för mig att hon hade varit hans första kärlek
Han hade sett henne som en livskraft och han hade tyckt om henne så mycket
tills han hade börjat märka förändringar i henne beteende
Efter ett tag hade henne livslust börjat sina och han hade sett att hon förändrats
och efter ett tag upptäckte han att hon tog kokain, kokain, weed, speed
Han berättade att det värsta var inte att han lämnat henne
utan att han sett någon så ung och vacker bara försvinna
Vårt samtalsämne ändrades och han sa att jag var lik henne
Han sa att jag var vacker och kommer gå långt med vad jag än vill göra, bara jag vill
Han var så lugn och så jordnära, harmonisk men samtidigt sprudlande levande
med en karisma som troligtvis kunnat få vem som helst att bli fascinerad över honom
Han fascinerande mig något otroligt
Han bad att få rita av mig
och på en liten liten papperslapp ritade han mig i den rosa klänningen,
det blonda korta håret
och stora solglasögon med min agenturs namn på
Jag ritade av honom och gav lappen till honom
Sedan gled vi ifrån varandra bland klubbens vimmel
och jag såg inte mer av honom under min resa i Paris
Han är något jag aldrig glömmer
