VDK

Det känns så himla tragiskt.

Det känns som om familjen, mamma, pappa, syster, storebror, lillasyster och alla kusinerna kommer att alla genomgå en skilsmässa.
Det känns så sorgligt att den där unika känslan att komma innanför skolans dörrar som gör att man känner sig hemma inte längre kommer att finnas kvar.

Växjö Design och Konstskola går i graven och idag slog jag hål på tanken att jag trodde att jag aldrig någonsin skulle gråta över en skola.

Vår rektor har valt att avlämna ansvaret för skolan och hela företaget, skolans verksamhet kommer i alla fall inte att upphöra men vi kommer att numera var en del av Växjö Fria Gymnasium.

Det känns så himla jobbigt för skolan har alltid varit ett ställe där man öppnar dörrarna och vet att här kan du göra vad fan du vill utan att egentligen behöva skämmas (jo okej det har sina gränsar men känslan består).

Vi kommer nu bara vara en del, när vi tidigare varit allt.

Ettorna är nog för små och gått för kort tid på skolan, och treorna har endast 8 gymnasieskoldagar kvar i hela deras liv men vi tvåor kommer inte få uppleva att springa ut genom VDK's portar och skrika stolt ut att vi har gått på denna fantastiska skola.

För det är precis så det är, jag är så satans stolt för att jag har gått på VDK.

Denna fina fina lilla skola som är så fin, jag kommer att sakna det.

Jag vet att allt har väl sitt slut, även VDK, så det gäller bara att ta nya tag och se det bra i det dåliga. Men en del av mig kommer nog verkligen alltid att sörja att jag inte fick spendera hela mina gymnasieår på denna skola.

Fina Växjö Design och Konstskola.