Mitt liv i mått del3

Va, ni undrar vad vi gjorde igår?
Bra fråga... bra fråga..

Mitt liv i mått del 2

Allt bra. Tilda är trött som fasen och är halvt uppbiten av argsinta tigermyggor som inte är dem enda italienarna som är förtjusta i modeller.
Allt är bra åter igen. Tilda är trött och seg. Gårdagen var en dag med castingar hela dagen, har redan fått två jobb en för ett nytt märke och på måndag jobbar jag för CELINE! Det blir nog skoj. Idag jobbade jag för det där nya märket, helt ok alltså. Bilderna kommer att troligtivs komma upp på www.style.com på måndag, kläderna verkade vara gjorda för en väldigt rik hemmafru som går på LSD.

Nu orkar jag inte mer. Idag blir det billig öl och sushi igen, är ledig imorgon så vafan.
ciao ciao ciao

Mitt liv i mått del 1

Ja, är framme Italiano Milano.
Detta är andra hela dagen i Milano och förtillfället är jag trött och har en lätt huvudvärk.
Igår sprang vi runt som vilsna höns i högklackat och kom till slut fram till agenturen där vi gjorde den vanliga uppdateringen som modell: kollar måtten, tar kort på en, fyller i det, fyller i det, kindpussar den bla bla.
Sedan befriade dem oss från några castingar den dagen, thank god, och bad oss vara redo imorgon då Prada och Versace stod på tur.
Duktiga flickor som vi är så satt vi inne hela kvällen och tittade på film. Punkt.


Eh nej. Men allt får ni faktiskt inte reda på via den här bloggen serrni ;)

hästbandet

cigarettes

det känns bättre nu att åka, har haft lite mer tid och lite mer tankar
imorgon kl 14.00 åker tåget och fjärilarna fyller åter igen min mage
den här gången vet jag i alla fall vad som på ett ungefär väntar
fjärilarna finns där ändå
svarta fjärilar vita fjärilar rosa fjärilar röda fjärilar gula fjärilar
you name it
milano alltså
vet ej om jag är 100 procent sugen på svettiga tunnelbaneturer
översexuella italienska män högklackat 24/7 svett blod tårar
svett blod tårar & några fjärilar
det är det det går ut på det här
ännu en resa att avklara

i take my wings off you

jag har en riktigt dålig känsla i magen
det växer stenar i min mage och mitt ansikte har två nyanser av grönt
en nyans när jag tänker på dig
och en nyans när jag tänker på mig

siesta

du är luft

tomt

nina du är min rullator

imorgon åker jag och inget känns bra med att åka. finns inget där för mig.
tack fina vänner som hjälper mig. tack tant n för du alltid finns där och är min metaforiska rullator. tack.

ni tror ju alla att jag poserar och är egotrippad för att jag är modell så då behöver ni ju inte ens bli förvånade av att jag lägger upp en egobild

så jag höjer mitt glas för det som har varit

Tiden går bara snabbare och snabbare, blickar man tillbaka så får man nästan svindel av hur snabbt allt bara går. Kan inte få mig att förstå att för tre år sedan började fina A gymnaiset och hur ledsen hon var. Nu stod jag där med blommor i min hand och ett leende på läpparna när hon sprang ut ur skolan för sista gången med vit mössa på huvudet och framtiden framför ögonen.

Ja, jag vet att min tidsnoja bara ger en ännu starkare av att jag är en tant, men jag kan inte hjälpa att tänka på hur tiden bara försvinner och hur så mycket händer och hur jag inte kan ta till mig de fina ögonblicken och leva i stunden.

Gåshud med stort G del6

we are creatures of the wind

whisper

he's got the worst taste in music

every time

För att ge er ett mer konkret inlägg så kan jag berätta att idag slutade jag skolan, på fredag beger jag mig till Milano igen och stannar där som längst till 1 juli för att troligtivs bege mig av igen dit efter den 4:de. Den 2,3,4 beger jag mig uppåt i landet till Arvika för att förhoppningsvis gråta lite, skratta lite och framför allt slappna av lite.
Till er stackars oförstående satar som tror att jag kommer ha världens lyxigaste sommarlov i Italien kan ta sig där bak för jag kommer rent ut sagt slita häcken av mig och åter igen låta andra människor trycka ner mig och åter igen bygga upp ett skydd omkring mig för att skydda mig. Nej, ni behöver inte vara oroliga (alltså ärligt NI OROAR ER FÖR MYCKET, DET ÄR INTE BRA FÖR ER ELLER MIG! LIVET ÄR EN ENDA RISKTAGNING, take it or leave it.), jag kommer ha kul också.

the worst taste in music

Ännu en epok över, ännu ett stadie i ens liv som ska klaras av, strykas, checkas av, minnas.
För ett år sedan, vad gjorde jag då? Och framför allt; vem var jag då?
Det kanske är den där tonårsidentitetskrisen som börjar komma nu.

Jag vet inte var det är, men nu har jag en stark känsla av ingen kontroll.
Jag kan inte kontrollera längre vad som händer i mitt liv

och framför inte vad som händer med mig själv. Minuter gick, dagar gick, veckor gick, månader gick och helt plötsligt står man där igen och har överlevt ytterligare en epok av sitt liv. Nu var det över. Men jag kan inte fatta hur det funkar det här. Ser jag tillbaka på förra året, förra månaden, förra veckan, igår, för en halvtimme sedan så kan jag fortfarande inte se mig själv. Kan inte identitera mig själv. Vad gjorde jag? Hur tänkte jag? Allt bara flyter och varje dag händer nya saker som jag inte kan ta tillvara på eller uppleva. Och nu är skolan slut och på fredag beger jag mig tillbaka till helvetet (eller) igen. De kommande tre dagarna ska allt som jag velat göra, som jag behöver göra, måste göra pakateras ihop till minimal förpackning. Sedan beger jag mig tillbaka dit och då ska all energi gå åt till den skiten igen. Vet inte hur länge till jag orkar det här.

Bussen bara åker utan att stanna vid någon hållplats
och jag sitter där längst fram på platsen avsedd för blinda samt funktionshindrade och försöker lista ut hur jag ska hitta stoppknappen när jag är blind.