PsychoBarbie here from Paris

Jag är så trött.
Mitt huvud vill bara falla tungt på kudden och hamna i koma och sova i tusentals år.
Dagarna har varit långa den senaste veckan och det har gjorts mycket.
I fem dagar har jag jobbat för Emanuel Ungaro and making some money. Sedan uppe på det har det varit testplåtningar, tidningsplåtningar, castingar, gosee, fittings och allt mellan himmel och jord.
Trött är bara förnamnet.

Idag har jag först varit på en liten testfotografering i en helt underbar del av staden i en sån där helt fantastiskt kulturellt vacker lägenhet med teer, afrikanska masker, foton, målningar, tyger, kuddar och kläder. Blev lite smått förälskad.
Fotografen själv hade med sig sina två polare som var stylist och hår/makeupartist som alla tre var en helt underbar trio med långa klänningar med broderingar och vackra tyger.
Fotograferades såklart i underkläder. Börjar lessna lite på det alltså. Men det blev ett par verkligen bra bilder där också.
Och det bästa var väl att dem gjorde om mitt hår.
Krulligt.
Jättekrulligt.
Så när jag gick därifrån såg jag ut som en gul pudel i håret.
Det som var ännu roligare var att jag JUST DENNA DAG tagit på mig ILLrosa tights.
Så där gick jag hem i illrosa tight och stort afrokrulligt blont hår.
Och det som var ÄNNU roligare var att jag då stötte såklart ihop med Jeremy.
Och det som var MER roligare med det var att han såklart hade sin fina välanvända systemkamera med sig.
Så han lyckades såklart klicka av några fina foton mellan sina skrattattacker.
Efter att hans mage slutat krampa efter alla skrattattacker bestämde han sig för att äntligen visa mig runt i denna stad Paris som jag mest sett metron på.

Svindyra moderna secondhandbutiker besöktes, gallerier och utställnignar invaderades och statskultur synades.
Och en liten touche fick vi också av konsten i Paris genom att gå över bron över Seine och stöta på ett får som dansade till swing och disco.
På en lapp stod det
"To support convential arts...
and cheeps.
Thanks."
Där man kunde lämna en slant om man nu ville stödja convential arts och får.
Paris är en underlig stad ibland.

Efter att ha vandrat runt i tre timmar och studerat konst, cafeer, operor, får, människor, kläder och tatt reda på hur mycket ett diamant halsband kostar från Tiffanys begav vi oss hem genom staden efter att ha insett att vi nog inte ska låta våra fingrar trilla av av kylan.
Dessutom började mitt hår bli ännu mer galnare och mitt smink började rinna och i kombination med mina illrosa tights såg jag mer ut som en zombie än levande människa.
Eller som Jeremys smeknamn som han tyckte passa bra på mig; "PsychoBarbie"
Fint. Tack Jeremy.

För ja, här är det kallt som satan i gatan.
Man luras varje morgon när man vaknar upp och solen skiner och den klarblå himlen vakar över en.
"Åh, vad underbart med vår, nej, jag behöver ingen vinterjacka, vårjackan duger bra, äh halsduken kan man lämna hemma."
Sedan traskar man ner för 5 våningar och 115 trappsteg öppnar den 50 kilos tunga dörren och kommer ut i vårvädret som innebar inte många grader över minus och som ger en kalla kårar in i benmärgen.
Om det inte varit för de där jävla trapporna skulle man sprungit upp och klätt på sig alla kläder man har med sig, men dem där trapporna är i vägen och det blir väl att stå ut.

Imorgon så är det ännu en testfotografering och på måndag har jag ännu en testfotografering samt call back casting för Figaro Madame (tidning) och sedan casting för Elle International och någon annat.

Nej. Nu ska jag nog göra mig iordning och rätta till håret då jag tror Jeremy och PsychoBarbie ska ut och göra staden.
Hoppas alla har kul där hemma på kulturnatten...
Ja. Jag lovar att visa lite bilder på PsychoBarbie och på Paris.
Au Revoir babys...