Updating from the toilet in the shitty apartment with beautiful girls

(bilderna jag tagit är på mobilen, kabeln som man använder för att lägga in bilderna med ligger hemma i lägenheten på PLV, good job tilda)

I lägenheten jag bor i är det enda stället man har internet är inne på toaletten.

Det är mycket intressant att sitta här och ska försöka filosofera ihop ett bra inlägg till ljudet av toalettvattnet (som aldrig slutar rinna hur hårt man än trycker ner spolpedalen).

Idag är det tisdag kväll och min Milano resa börjar lida mot sitt slut.

Jag vill inte hem. Jag vill inte hem till Växjö, till tomma gator, till långa ensamma tråkiga kvällar sittandes framför datan, till att hela tiden säga vart man är vart man ska gå, till att inte ha denna friheten längre. (jaja, såklart saknar jag er bla bla, det vet ni att jag gör)

Det är kanske det jag älskar mest med Milano, denna frihet. Jag kan gå ut när jag vill, jag kan sova när jag vill (nästan), jag kan äta när jag vill hur jag vill hur mycket jag vill, jag kan dansa hur fånigt jag vill på gatan utan att dem som ser dig är dina vänners kompisars klasskamrater som sedan börjar prata, jag kan gå ner till supermarket och köpa en flaska vin om jag vill, jag kan åka till innestan och gå in på en klubb och vara ute hur länge jag vill, jag kan prata med vem jag vill hur jag vill, jag kan gå till en tobaksaffär och köpa hur mycket cigaretter jag vill, jag kan gå och äta middag med vem jag vill, jag kan flörta med vem jag vill när jag vill, jag kan gå vart jag vill när jag vill hur jag vill.

Bara faktumet att jag kan göra allt detta och konsekvenserna hamnar bara på mig och ingen annan - är helt magiskt.

Konsekvenserna skadar inte någon förutom mig själv, och det är så jävla underbart.

Jag har mitt egna liv i bara mina egna händer. Det finns ingen annan som håller i någon tråd.

Det är detta jag kommer hata som mest när jag kommer hem till Växjö.

Jag vet att nu när jag kommer hem kommer mamma, pappa kanske andra vilja ta tillbaka dem där trådarna och hålla och dra i dem som dem gjort förut.

När ni gör det kommer det ske många krockar.

Antigen kommer jag låta er hålla i dem trådarna igen,
men det blir helt utan min vilja,
eller så kommer jag vägra låta er göra det,
för förr eller senare måste ni klippa dem trådarna.

Livet här i Milano rusar på, jag går på castingar och träffar galna modemänniskor och lever verkligen livet. Ibland är det verkligen piss, men det pisset sopar jag undan och gör till nödvändigt vatten att dricka för att kunna utvecklas som person.

Jag upplever så mycket jag aldrig skulle kunna våga uppleva eller göra hemma i växjö, det är fantastiskt.

Om jag får några jobb? Ja, efter en veckas castingar så var många intresserade och i söndags till tisdags åkte jag till en annan stad i Italia som heter Vicenza - nej jag åkte till en liten liten stad utanför Vicenza. Nära Alperna, tror jag. Jävla jävla vackert var det.
Shit alltså, dem dagarna i den där byn utanför Vicenza. Den sista dagen/kvällen utanför Vicenza... Så mycket på så lite tid. Jag fick dussintals minnen för livet kan man säga.

Le Roi. Gratiskuponger. Belgisk choklad. G...

Ja just det, jobbet var för inget annat än Diesel! Det var så jävla roligt och jag hade så jädra kul. Det var en fashion show som var så jävla häftig med bra msuik och coola videor. Dem andra modellerna och de andra som jobbade där var så fantastiska och oh boy om vi hade kul.

*cinderella suck*

Jag vill inte åka hem...