Självporträtt

Jag tycker ni har lidit brist på självporträtt den senaste tiden (egobilder är ett för utnyttjat ord i detta samhälle).

Jag förbannar också mig själv för att denna bloggen har förvandlats till en slags resedagbok för att tillfredställa ivriga släktingar på bevismaterial att jag mår bra där jag är och det jag gjort gick bra. Vad hände? Det här var en ärlig blogg med bitska inlägg och coola egobilder, till en ständigt uppdaterad blogg om mina resor och modellliv. Jag är inte mina resor och jag är inte mitt modellliv så varför fortsätter jag att lägga upp detta när jag inte ens har någon stor lust att göra det.

Men det är inte det som är det värsta, det värsta är att jag hatar mig själv för att bara vetskapen om att kusligt många i min släkt läser detta gör mig så anpassad. Usch. Vad jag hatar det där ordet. Anpassad. Fyfan för det ordet.
"Vad lustiga bilder du lägger upp på dig själv tilda!" "Du ser ju sjuk och pårökt ut på den bilden!" "Den där låttexten du skrev på bloggen, vad menar du? Vill du verkligen göra så?! Känner du verkligen så?!" - är sådana kommentarer jag är så rädd för och som jag också ibland får. Det är sånt som gör mig anpassad. OCH JAG VILL INTE DET:
Men nej, jag ska fantamig ta den kampen och stirrar den i vitögat nu. Det blir min läxa.

Och ni alla släktingar (inte alla, inte du, men du, ta åt dig efter vad du känner själv ok? inga missuppfattingar nu tack) där ute får också en läxa som jag tycker ni ska i alla fall försöka studera in om ni ska fortsätta läsa denna blogg:
Detta är ingen resedagbok, ingen blogg där jag lägger upp prydliga stadsbilder från Milano, Paris, whatever och skriver om hur vädret är. Bilderna ni kommer se kommer inte vara fina svartvita porträtt på mig leendes i en vit klänning, jag gillar att ta kort och eftersom det är mitt ansikte som jag oftast har närmast till hands så blir det den nunan ni kommer att få se i alla möjliga former, färger, miljöer.

Kommentarerna ni kan läsa från andra som läser denna blogg kan vara jävligt onödiga och pissiga (nytt ord!) men deal with it, thats life, jag tycker mänskligheten borde lärt sig nu att alla på denna jord är inte godheten själva. Och mina vänner har även förmåga att skriva lite snusk saker och lite interna skämt oss emellan - och det är ingenting ni behöver oroa er inför okej?
Ett exempel är att mamma gick igång på när någon hade kommenterat "Porrigt." på videon när jag gick med en käpp och hatt.



Det jag vill komma till är att jag inte orkar stå inför svars för allt som kommer upp denna blogg. Jag vill gärna att ni fortsätter att läsa! Det är inte det! Tycker det är urkul att lyssna på mormor och morfar när dem undrar "Tilda, vem var den där flickan i svart klänning på din blogg, var det du?" "Nej, det är en sångare jag gillar." "Aha..."

Bara att folk kanske bara kan försöka ta allt som det kommer bara. Okej?
Tack för idag för att ni lyssnat på Tant Tildas livslära.